Ett medborgarnas Europa

Det är en svaghet att vi som är för EU-medlemskapet så länge har låtit nej-sidan hålla kvar debatten kring frågan om ja eller nej. Kanske har det bidragit till att svenska folket ser EU som något främmande och mindre ser till vad vi kan kräva av EU när det gäller vår framtid. Det skriver den moderate riksdagsmannen och Europaparlamentskandidaten Gunnar Hökmark i dagens debatt. För min del är det naturligt att utgå från samma skepsis mot politikens maktutövning som varit min ledstjärna i Sveriges riksdag. Jag kandiderar till Europaparlamentet därför att jag vill se ett mångfaldens Europa, där öppenheten och medborgarnas frihet är det förenande kittet och där förmågan att med en gemensam politik fördjupa fred och stabilitet i vår del av världen prioriteras. Det är detta Europa som jag vill kämpa för, mot dem som vill använda makten i Bryssel till att styra och ställa över medborgarna, mot dem som ser den gemensamma makten som ett sätt att låta egna värderingar prägla andra medlemsländer, mot dem som tror att beslut blir bättre bara för att de fattas i Bryssel och mot dem som inte vågar anta de utmaningar som är gemensamma för Europa. Frustrerade socialdemokrater som Nils Lundgren och Sören Wibe, som känner en rädsla för att Europavänlighet leder till att man säger ja till allt kan med fördel rösta moderat i Europavalet. För det första skall EU driva på om frihandel. Den välfärd och den fredliga utveckling som kommer ur fri handel och öppna ekonomier gäller inte bara mellan europeiska länder utan över världens kontinenter. Därför skall EU internationellt verka för de värderingar som präglar samarbetet. Det gäller miljösamarbete liksom kampen mot gränsöverskridande brottslighet, kanske allra främst den slavhandel som i dag sker i strid med alla våra grundläggande värderingar. Det gäller också den militära förmågan att balansera den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens krav. Kraven på frihet och demokrati måste stå i förgrunden för den gemensamma utrikespolitiken. Den tolerans av förtryck som har präglat europeisk Mellersta Östernpolitik har inte bara legitimerat förtryckarregimer utan också lämnat fältet öppet för dem som öppet bedriver antisemitism. För det andra måste vi ta strid med dem som tror EU kan bli den mest konkurrenskraftiga ekonomin i världen utan marknadsekonomiska reformer. EU skall inte vara ett instrument för skatteharmonisering, bidrag och gemensam finanspolitik. Den gemensamma valutan ställer inga sådana krav. Den inre marknaden skall göra det naturligt att företag verkar över gränserna och att nya företag enkelt kan etableras också inom områden som i dag är skyddade eller reglerade, vare sig det gäller energisektorn eller sjukvården. För det tredje skall den politiska makten inom EU utövas genom maktdelning och inte genom centralisering av makt. Därför bör inte EU ha en regering utan en maktbalans mellan ministerråd, kommission och parlament.Då finns fler vägar för medborgarnas inflytande, tydligare gränser för den politiska makten och en balans mellan det överstatliga och det mellanstatliga.