En levande landsbygdsdebatt
Framtiden för svensk landsbygd debatteras som aldrig förr vilket gläder oss. På somliga låter det som att det är lika bra att stänga ner landsbygden helt, siste man ta ner skylten och släcker ljuset. På andra verkar målet vara en landsbygd så som den en gång var. Alternativen är varken särskilt lockande eller realistiska som mål eller visioner. Snarare handlar det om att se förändringarna som sker i vår tid och ta tillvara allt det positiva de för med sig för landsbygdens del, att känna tilltro till den förmåga som finns och att stärka landsbygdens självförtroende ytterligare.
Men visst finns problem och svårigheter runt om i landet. Utmaningarna för Sveriges landsbygd ser väldigt olika ut beroende på vem som tillfrågas. Här i Skåne är problemen och möjligheterna andra än i Norrland. Somliga landsbygdskommuner har brutit vikande befolkningskurvor, andra kommuner åker fortfarande nedåt på den demografiska rutschkanan. På sina håll klättrar landsbygdskommuner uppåt på tillväxtstegarna, på andra håll ser vi igenväxta hagar, skogar som inte vårdas, kulturmiljöer som förtvinar - värden som tog generationer att bygga upp håller nu på att gå om intet som ett synligt bevis på de problem man har.
För att människor ska klara av att bära detta ansvar och att möta utmaningarna, krävs att politiker är lyhörda inför människors erfarenheter och inte ägnar tid åt att detaljreglera och ta beslut om sådant som människor gör bäst själva. De som bor i en bygd vet ofta precis vad som skulle behövas just där för att fler skulle välja att bo kvar eller för att nya människor ska vilja flytta dit. Det politiken kan göra är att ge de bästa förutsättningarna, att stödja idéerna, främja ett starkt civilsamhälle, bidra till att forma ett gott förvaltarskap, underlätta företagandet och ta bort regelverk som missgynnar landsbygden. Och inte minst förbättra kommunikationerna, exempelvis måste målet vara att alla ska ha tillgång till samma grundkapacitet vad gäller bredband.
För oss kristdemokrater är det viktigt att också ett annat perspektiv får ta plats i diskussionen om framtidens landsbygd – det moraliska. Vi som lever i dag har ett djupt moraliskt ansvar för att förvalta den jord vi ärvt.
Backar vi några släktled är det på landsbygden det stora flertalet av oss finner våra föregångare – vare sig man är skåning, smålänning eller om man har sina rötter i andra länder. Det är på landsbygden möjligheterna att möta naturen finns, det är här som maten blir till, det är här stenen har brutits och träden blir framtidens kläder. Det är en ansvarskedja som binder samman generationerna före oss med oss själva och de som ska komma, som binder samman landsbygdsbon och stadsbon. Detta har vi ett moraliskt ansvar för att förvalta.
