Det tredje alternativet
Nu skall de senaste årens utveckling vägas mot de förväntningar som fanns inför 2006 års val, och de förändringar som vi ville se under kommande år.
När den nya regeringen tillträdde 2006 fanns det förhoppningar om en bättre, mer rättvisare politik. Istället möttes vi av en regering som gjorde verklighet av en ny form av klassfråga.
Nu handlar det inte om arbetare mot tjänstemän eller företagare. Nu handlar det om en medveten åldersdiskriminering av de äldre även på skatteområdet. Lika skatt för lika inkomst har varit en självklar del av en rättvis skattepolitik, så är det inte längre.
Finns det då några skäl för de äldre att klaga? Vad tycker du?
För många är valet i höst en viktig fråga. Vem kan man egentligen lita på? Vi har i årets val för första gången något som närmast kan liknas vid ett tvåpartisystem. Inget av blocken har på något bindande sätt visat att man vill ta bort de klassgränser man nu byggt mot de äldre.
Lockropen skallar förbättringar åt alla! Överbuden är många men de följs alltid av ett viktigt om, nämligen – om statsfinanserna så tillåter.
Vilket av blocken som än får makten så är det M eller S som kommer att styra. Det behövs ett tredje alternativ, ett alternativ som inte bygger på motsättningar mellan grupper av medborgare.
Vi som företräder SPI, Sveriges pensionärers intresseparti, har ofta en icke oväsentlig livserfarenhet bakom oss. Vi drivs inte av karriärkrav, vi vill däremot vara med om att skapa ett rättvisare och tryggare samhälle för både oss och våra barn och barnbarn.
Om bara varannan pensionär röstade på SPI i årets val skulle det innebära en vågmästarroll för SPI i riksdagen vilket skulle komma att gynna hela pensionärskollektivet.
Kjell Andersson
ordförande i SPI Vellinge
