”Det betyg de SIS-anställda får av sin chef är en spark i ansiktet”
I en TV-debatt nyligen karaktärsmördade man denna personal. Generaldirektören deltog i debatten, och förrådde sina anställda. ”De är ju barn”, ryckta från sina föräldrar. Personalen som ska ersätta föräldrarna gör det inte – det finns en kultur av strafftänkande. Övergrepp (även sexuella) är vanliga och lojalitet mot arbetskamrater gör det möjligt att sopa sådant under mattan. Barnen har ingen att vända sig till och blir inte trodda. Generaldirektören för SIS har ansvar för verksamheten och håller med om beskrivningen.
”De är ju barn”. De omhändertas för att de far illa eller gör illa (brottsliga handlingar eller brott efter att de fyllt 15 år). En fyraåring som rymmer från dagis och vandrar omkring på motorvägen måste skyddas mot sig själv. Om han inte vill, då ingriper man fysiskt. En 14-årig tvångsvårdad flicka söker sig till miljöer där hon prostituerar sig. Hon vägrar att avstå – då ingriper man fysiskt. En autistisk pojke knuffar hårdhänt och tvångsmässigt personal – och när han konfronteras använder han knytnävarna. Då avbryter man slagsmålet fysiskt. Vad får man göra fysiskt? Nästan ingenting, annars blir det anmälan.
”Vad får man göra fysiskt? Nästan ingenting, annars blir det anmälan.”Sten Levander
Många omhändertagna hatar tvångsvården och gör vad de kan för att djävlas – inklusive att anmäla övergrepp. De har ofta dålig pejling på verkligheten. I ryggen har de att barn inte ljuger. Av det blir hårresande statistik för övergrepp som tystats, förd av dum-goda utredare med hjärtan till vänster. ”Detta kan inte fortsätta” (Märta Stenevi). Jag har 60 års erfarenhet av de tyngsta enheterna inom sluten ungdomsvård. Jag har jobbat på ungdomsvårdsskolor, ungdomsfängelser, psykiatriska högriskavdelning, blivit slagen, spottad på, tagit om hand personal som fått stryk, brottat ner galna ungdomar, avskilt dem tills de blivit hanterbara, och debriefat dem lågaffektivt efteråt.
De som tål detta år efter år kommer till himmelen. Arbetet är inte välbetalt – de som väljer att arbeta med sådant är i huvudsak engagerade. Ett icke obetydligt antal är fantastiska människor. Det betyg de SIS-anställda får av sin chef är en spark i ansiktet. Ge henne sparken.
Sten Levander, Maglarpsakademin
