Det är dags att vakna
Fritids, den verksamhet som tar hand om eleverna före och efter skoldagen, är en väsentlig del av välfärdssamhället. Utan fritidshemmen har barnen ingenstans att ta vägen när föräldrarna arbetar långa dagar.
På fritidshemmen arbetar fritidspedagoger, utbildade lärare med särskild kompetens som får barnet att utveckla sin identitet, sin sociala förmåga och sina intressen genom skapande arbetsformer. På fritidshemmet får eleverna utveckla sina kreativa sidor och lära sig ta ansvar för sig själv och för sina medmänniskor. Men i takt med att resurserna till fritidshemmen stadigt minskar förvandlas verksamheten successivt från utbildning till barnpassning.
Dagens fritidshem är långt ifrån vad de än gång var. Ofta trängs 50–60 barn i grupper ledda av två fritidspedagoger i lokaler anpassade för ett mindre antal barn och en annan verksamhet. Resursbristen gör utflykter och studiebesök omöjliga.
Politikerna har ofta en väldigt tydlig bild av hur de vill att skolan ska vara. Fritidshemmen nämns dock ytterst sällan. Fritidspedagogerna kommer enligt det nuvarande förslaget inte att omfattas av den nya lärarlegitimationen, trots lång utbildning på lärarhögskolorna och ett viktigt pedagogiskt uppdrag. Fritidshemmen omfattas varken av skollag eller läroplan, endast av ”allmänna rekommendationer”. Detta trots att det är en mycket viktig kugge i utbildningsmaskineriet och en av grundpelarna i välfärdssamhället. Beror politikernas ointresse för fritids på bristande egna erfarenheter? Många politiker är i den åldern att fritidshem inte var aktuellt när de själva var barn. Istället för att orientera sig i sin omvärld, med de förutsättningar som nu råder, skjuter man undan det man inte vet så mycket om, och nöjer sig med att besluta om sådant som man känner igen genom egna erfarenheter.
Politiker, det är dags att vakna! På tisdag den 11 maj är det fritidshemmens dag. Besök ett fritidshem, prata med fritidspedagogerna, lär er vad denna viktiga verksamhet har att erbjuda. Det är hög tid, för med nuvarande styvmoderliga behandling kommer allt färre söka sig till fritidspedagogsutbildningen på lärarhögskolorna. Utan fritidspedagoger kommer fritidshemmen inte längre att vara en god pedagogisk verksamhet och utan fritidshem försvinner ett viktigt fundament i välfärden.
Marie Lill
Lärarförbundet Trelleborg