De små stegens tyranni
En utsliten metafor lär oss hur man bäst kokar en groda. Att helt enkelt ta grodan och kasta den i en gryta med kokande vatten duger inte, åtminstone inte enligt sägnen, eftersom grodan då omedelbart kastar sig ur grytan. Men om man däremot lägger grodan i ljummet vatten och låter den plaska runt medan temperaturen successivt höjs dröjer det inte länge innan grodan till slut blir levande kokt utan att någonsin förstå vad som hände.
När staten försöker inskränka våra friheter arbetar den ofta likt den listige kocken i exemplet ovan. Stora skattehöjningar som drabbar stora grupper samtidigt är ovanliga i Sverige medan de små står som spön i backen. Taktiken är dessutom framgångsrik, studier vid Handelshögskolan i Stockholm visar exempelvis att svenskar tror sig betala väsentligt lägre skatter än vad som faktiskt är fallet.
Då och då händer det dock att staten är så framgångsrik att man undrar om dess fogdar och makthavare inte själva blir förvånade. Rökförbudet som trädde i kraft den första juni, som av en händelse när det brukar vara varmt och ljust utanför krogen, har hälsats med stående ovationer från medborgarna. Dagstidningarna har kört sluta rök-tips i stort sett dagligen, räknat ned dagar till det efterlängtade förbudet, startat bloggar och förmanande pekat på rökningens många skadeverkningar. Ingenstans missade man att påpeka det faktum att en majoritet av folket stödde förslaget.
Vad som glöms bort är att det är fullkomligt orimligt att en majoritet av krogbesökarna verkligen föredrar helt rökfria krogar. Vore det så skulle naturligtvis en majoritet av alla krogar vara just rökfria. Det har nämligen inte varit så att någon krögare varit tvungen att tillåta rökning på sin krog. Trots detta kan jag inte nämna en enda rökfri krog i Stockholm eller någon annanstans i Sverige innan den första juni i år (även om det säkerligen fanns några stycken).
Att klåfingriga byråkrater och politiker anser sig veta vad som är bäst för oss är dock inget nytt och i ett större perspektiv är rökförbudet inte på långa vägar det värsta som politikerna utsätter oss för. Så även om politikerna naturligtvis bör klandras för förbudet är det föga förvånande att de valt att driva igenom det. De som i stället bär största delen av skulden i denna fråga är alla de som accepterar förbudet och entusiastiskt hejar på det trots att det hindrar näringsidkare från att tillfredsställa sina kunders preferenser. När folk tillfrågas om rökning är det som om de skämdes för att erkänna vad som borde vara självklart. Nämligen att de tycker att rökning eller icke-rökning på krogen är en fråga mellan gäst och krögare och inte en fråga mellan lagstiftare och folkmajoriteten.
Den som tror att de mest fanatiska anti-rökarna kommer att nöja sig med detta tror jag bedrar sig. Redan diskuteras rökförbud på balkonger. Sedan kommer förmodligen hemmet själv att bli skådeplats för nästa slag och kanske kan de därefter äntligen få sitt efterlängtade totalförbud. Vägen dit är spikrak så länge inte folk står upp för sin rätt att som myndiga medborgare själva avgöra om de ska röka eller ej. Till dess kommer vattnet vi simmar i att fortsätta bli varmare och varmare.
