Bort med sista rökbastionerna

Äntligen! Från och med nästa sommar kommer det förhoppningsvis gå att äta restaurangmiddag utan risk för tobaksrök i vrångstrupen. Ett riksdagsbeslut om rökfria restauranger är en självklar fortsättning på de senaste decenniernas tobakspreventiva arbete. Det skriver Linus Wrethov, Vellinge, distriktsordförande i Visir, Vi som inte röker. Rökfria miljöer tillsammans med rökfria vuxna föredömen gör att färre unga fastnar i nikotinberoende. Tyvärr finns det fortfarande bromsklossar som mest ser till egna kortsiktiga intressen. I vår firar riksförbundet Visir 30-årsjubileum. När föreningen började sin verksamhet var det som pionjärer i ett rökdisigt Sverige. I vänthallar, på tåg, i personalrum, låg röken tät som dimman i Lützen. Socialministern Karin Ahland (fp) bolmade friskt i TV och Thorbjörn Fälldin (c) var ledfigur i föreningen Smokepeace som sponsrades av tobaksbolagen för att driva rökpropaganda. Attityderna på den tiden var helt annorlunda jämfört med i dag och många politiker, läkare och opinionsbildare skulle nog skämmas i dag för vad de sade då. När VISIR krävde att den nya simhallen i Vellinge skulle bli rökfri avvisade kommunstyrelsen kravet med att det hela var en ordningsfråga. När min dotter föddes 1976 fanns det inte ens ett rökfritt dagrum på Trelleborgs BB. Restaurangerna har kommit att bli en av de sista bastioner där det är accepterat att förgifta sig själv och andra. Trots detta vänder sig Mats Hulth, vd för arbetsgivarorganisationen Sveriges Hotell och Restaurangföretagare, mot ett förbud. Rökfria restauranger skulle leda till färre gäster hävdar han, en argumentation som enbart bygger på kortsiktig ekonomisk vinning. Restaurangfacket förespråkar rökfrihet. Motståndarna till rökförbud resonerar precis som fega rektorer gjorde förr när det handlade om rökrutor på skolgårdarna. Då var inställningen att om man bara kunde kontrollera att eleverna på rökrutorna hade rökkort var problemet löst. Det rökande barnens hälsa struntade man i. En tid efter att förbudet mot rökrutor väl kom till stånd ansökte fem kommuner i Skåne hos Socialdepartementet om rätt att få återinföra den. Ordföranden i Vellinges m-nämnd, Lars-Ingvar Ljungman, förklarade att han "tror inte på meningslösa förbud vilket jag anser förbudet mot rökrutor vara". I många fall handlade det om att rektorer och politiker var rädda för konfrontation. På trettio år har antalet rökare i Sverige halverats. Men problemställningar finns kvar. Rökning har blivit en klassfråga. Många invandrare har med sig rökvanor från länder som ännu inte genomgått den trettioåriga process vi gjort i Sverige. Visir har fortfarande kvar den viktiga uppgiften att förhindra att unga fastnar i nikotinberoende. Information räcker inte. Rökfria miljöer och rökfria förebilder måste till. Bert Karlsson föregick med gott exempel när han lanserade Fame Factory-skolan som rökfri. Rökfria restauranger borde vara en självklarhet. Sedan återstår den verkligt viktiga milstolpen att passera; att alla mammor och pappor ger sina barn rökfria hem.