Avgrundsdjup klyfta

Granskningen blottar en avgrundsdjup klyfta mellan vad riksdagen har beslutat att försvarsmakten skall klara av och vad försvarsmakten verkligen klarar av.

Ett konstaterande som i sig är skrämmande. Än mer skrämmande är att myndigheten i sin klara och entydiga kritik säger att försvarsmakten inte klarar av att försvara landet vid ett anfall i dag. ”Försvaret kan inte skydda Sverige” lyder en rubrik. Vem/vilka skall då försvara landet? Nato kommer inte till vår hjälp, detta ha nyligen i klartext framhållits från Nato-chefen. Nyligen meddelads att Sverige bara kan försvara ett område vid ett anfall och att större delen av landet blir försvarslöst. Man måste hålla med om att det är en exceptionell läsning. Hålls allmänheten bakom ljuset om vad som verkligen sker och vad som tycks ske? Har inte svenska folket rätt att veta hur det förhåller sig?

Där hälften (48 procent) av nyckelpersonalen i insatsförsvaret saknas i dag! Att 37 procent av den materiel som förbanden måste ha för att kunna lösa sina uppgifter eller gå i strid saknas! Vad riskerar detta att få för konsekvenser? Varför har inte dessa allvarliga brister kommit fram tidigare? Enligt färska tidningsuppgifter hålls bristerna hemliga för svenska folket och för media. Men bristerna har påtalats gång på gång. Det är egentligen ingen nyhet. Något som givetvis regeringen känner till men duckar för och underlåter av någon anledning att tala om i klartext. Dessutom gör regeringen och dess myndigheter olika tolkningar av verkligheten. Det finns inget annat land i Europa som har denna anmärkningsvärda, märkliga ”debatt” detta navelskådande, denna strutspolitik. Att Försvarsdepartementet ligger i ständig konflikt med försvarsmakten ledning är unikt och samtidigt ett tecken på dåligt ledarskap. Milt uttryckt. Därtill att landets överbefälhavare anklagas för brott mot rikets säkerhet.

Vi lever i en föränderlig värld. Detta har medborgarna insett men inte regeringen. Visst, vi kan önska oss en värld med evig fred. Det vill säkert alla. Men så ser inte verkligheten ut. Nyligen avslöjades i tysk media att Ryssland nu placerat ut taktiska robotar av typen Iskander vid Kaliningrad. Dessa kan bära kärnvapen och har en räckvidd på 500 km. De når alltså in över svenskt territorium. Detta har också bekräftats av den ryska militärledningen trots Carl Bildts naiva kommentarer. Rysslands uppträdande och militära uppbyggnad i Östersjöområdet har blivit alltmer offensivt. Den ryska upprustningen avspeglas i övningsmönstret. I slutet av september avslutades en stor rysk militärövning, Zapad 2013, där Ryssland och Vitryssland tillsammans övade stora förband med bland annat landstigning. Mer än 70 000 man deltog. När Moderaterna vann valet 2006 förväntade sig många väljare (även deras egna) att den negativa utvecklingen för försvarsmakten skulle vändas.

Men vi ser att det blev motsatsen! Normalbilden, det vill säga hotet mot Sverige, har förändrats de senast tio åren. Det började växa på allvar 2008 när Ryssland-Georgienkriget bröt ut. Ryska stridskrafter i Östersjön visar nu ett mer aggressivt operativt uppträdande. Sveriges försvars- och säkerhetspolitik måste, säger Anders Lindberg, anpassas till förändringar i omvärlden. Omvärlden kommer inte att anpassa sig till oss.