AMS – så sjukt att det inte kan botas
För den som någorlunda känner till Ams historia så framstod det bara som en tidsfråga innan den osunda sammanblandningen av stat och parti i Arbetsmarknadsstyrelsen (Ams) skulle resultera i närmast kubanska tvångsåtgärder mot ett antal arbetslösa.
Låt oss därför titta lite närmare på vad Ams egentligen är för en slags myndighet. För det första är arbetsmarknadsstyrelsen sedan verket skapades för 65 år sedan bemannat och infiltrerat med socialdemokrater till en helt orimlig nivå. Det är sedan tidigare väl belagt hur socialdemokraterna använt utnämningsmakten till att göra Ams till en lydhund under arbetarrörelsen.
I doktorsavhandlingen Den socialdemokratiska staten visar statsvetaren Bo Rothstein hur regeringen i decennier missbrukat utnämningsmakten för att bemanna Ams med socialdemokrater i syfte att göra myndigheten följsam till olika socialdemokratiska ambitioner. Bevisen för detta är många. Varenda chef sedan verket startades 1940 har varit socialdemokrat. Också många av de lägre cheferna har koppling till socialdemokratin, likaså många av de anställda. Men några data likt Rothsteins om upp till 50 procent socialdemokrater bland dagens 10 000 anställda finns för tillfället inte.
Beställningsjobben från socialdemokratin är också svåra att undanhålla. Ett intressant exempel är de omotiverat ljusa arbetsmarknadsprognoserna som levererades inför valet 2002 och som kort tid efter valet reviderades ned. Ett annat exempel är de uppdrivna åtgärdsvolymerna när regeringens arbetslöshetsmål skulle utvärderas år 2000 och inför valet 2002. Men mest offentligt ljus har kanske Nyköpingsskandalen dragit till sig, där man hotade med indragen a-kassa for att få demonstranter till socialdemokratins demonstrationståg.
De borgerliga partierna inom Allians för Sverige föreslår en rad nya viktiga reformer inom arbetsmarknadspolitiken. Tidpunkten för ett maktskifte och en ny arbetsmarknadspolitik har kanske aldrig tidigare varit så angelägen som idag när arbetslösheten ligger på hela 5,9 procent och 2,9 procent befinner sig i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder - samtidigt som s-regeringen tycks ha gett upp kampen om att få fler i arbete. Men om väljarna röstar för ett maktskifte i valet 2006 ställs den borgerliga regeringen inför en svår uppgift. Hur kan man reformera en myndighet där ideologiseringen bevisligen är så starkt inympad och så skadlig?
Ytligt betraktat kan man tycka att en nedläggning av Ams skulle vara att anamma en radikalt
politiserande reformmetod och kanske samtidigt en ansats att likt socialdemokraterna försöka skapa myndigheter som tvingas lyda under partiprogram och chefsideologer. Men så är inte fallet. Tvärtom vill folkpartiet ha självständiga myndigheter där tjänster tillsätts efter kompetens, inte efter partibok.
Men en ideologiskt styrd myndighet som hotar enskilda medborgare hör inte hemma i ett liberalt samhälle. Andan på ett verk där idén med krav på deltagande i politiska demonstrationer kan uppstå är så sjuk att den inte kan botas. Vår slutsats är därför att det är omöjligt att reformera Ams - 65 år av sammanblandning av stat och parti kan inte utrotas med successiva reformer. Myndigheten måste därför läggas ned och det är vad folkpartiet ämnar göra hösten 2006.
