Vårt behov av USA
Condoleezza Rice – som sedermera blev nationell säkerhetsrådgivare och utrikesminister – uttryckte vid samma tid skepsis mot så kallade ”humanitära interventioner”. Hon menade att militär makt inte fungerar för att bygga ett civilt samhälle.
Att USA efter terrordåden gick till angrepp mot Afghanistan, som skyddade al-Qaida, var legitimt. Men Bush invaderade också Irak. Saddam Hussein var förvisso en fruktansvärd tyrann och massmördare, men landet hade inget med terrorattackerna att göra.
Bush och en del neokonservativa debattörer pekade dock på behovet av en demokratisering av Mellanöstern. Sedan Bush hade omvalts som president förklarade han i sitt andra installationstal 2005:
”Frihetens överlevnad i vårt land beror i allt högre grad på frihetens framgång i andra länder. Det bästa hoppet för fred i vår värld är att friheten blir större i hela världen.” Tankegången var inte felaktig, och den anknöt dessutom till vad tidigare presidenter som Woodrow Wilson, John F Kennedy och Ronald Reagan hade sagt.
Problemet var att Bush inte hade någon genomtänkt strategi för att uppnå sina mål. Säkerheten i Irak blev katastrofal efter invasionen. Kritiker kunde dessutom peka på att Bush inte levde upp till de vackra orden och exemplifiera med Guantánamo.
Som Lennart Pehrson påpekar i den nyutkomna boken Ni har klockorna – vi har tiden (Albert Bonniers förlag) har tidigare presidenter i motsvarande situationer krävt ekonomiska uppoffringar av det amerikanska folket. Det gjorde inte Bush. Krigen bedrevs på kredit. Därmed grundlades de ekonomiska problem som USA nu brottas med.
Under de senaste tio åren har USA:s position i världen försvagats. Det beror inte bara på Bushs politik utan också på andra länder, som Kina och Indien, växer ekonomiskt i snabb takt. Därmed blir det svårare för USA att sprida sina värden globalt. Redan 2008, innan finanskrisen, publicerade Fareed Zakaria en tänkvärd bok med titeln The Post-American World.
Hur Bushs politik kommer att bedömas i framtiden beror också på utvecklingen i Mellanöstern. Den arabiska våren kan ge ett visst stöd åt hans tro på möjligheterna av en demokratisk revolution i regionen. Men situationen är ännu oklar.
Vi får aldrig glömma vad USA under 1900-talet gjorde för att försvara demokratin i Europa. Också i framtiden behövs goda europeisk-amerikanska relationer och ett starkt USA, som kämpar för demokratiska ideal. Det måste dock ske på ett annat sätt än under Bushs tid.
David Andersson är författare och redaktör på tidskriften Axess.
