Lunds lärdaste professor
Varje år brukar han komma ut med en tjock volym om något spännande ämne. Det kan handla om andra världskrigets huvudpersoner, svensk humaniora eller citatets historia.
Förra året utgav han inte någon bok och man kunde undra om han hade börjat bli lat. Det hade han inte. Nyligen publicerade han Filosoferna – det västerländska tänkandet sedan år 1900 (Atlantis), en bok på mer än 800 sidor.
Boken kan ses som en fortsättning på tidigare verk av Nordin. På 1980-talet gav han ut en trilogi om den svenska filosofins historia. Den kompletterades av hans Filosofins historia (1995), som behandlar ämnets internationella utveckling sedan antiken. I inledningen till den boken beklagade Nordin att han av utrymmesskäl tvingats att främst behandla filosofins interna utveckling, och inte haft möjlighet att sätta in den i sitt politiska, sociala och kulturella sammanhang.
Denna brist har Nordin kompenserat mer än väl i senare verk. Bland hans mer uppmärksammade verk finns Filosofernas krig (1998), där han beskriver den dramatiska påverkan som det första världskriget hade på den europeiska filosofin. Och i boken Nittonhundratalet – en biografi (2005) porträtterade han ett antal framstående 1900-talsintellektuella tillsammans med epokens viktigaste politiska skeenden. Denna breda syn på filosofins historia präglar också den nya boken.
I början av sin bok beskriver Nordin en filosofikongress år 1900, där såväl anglosaxiska som kontinentala forskare medverkade. Senare kom utvecklingen i de olika länderna att leda till en stor spricka mellan så kallad analytisk och kontinental filosofi. För svenska analytiska filosofer ansågs det närmast vara en merit att inte förstå en tysk tänkare som Martin Heidegger. Nordin är ovanlig genom att han tycks vara lika hemma i båda traditionerna. Han vill också problematisera själva distinktionen. Filosoferna är, som ni förstår, en bok jag varmt kan rekommendera. Man kan naturligtvis alltid hitta detaljer att diskutera. Borde inte en modern filosof som Daniel Dennett fått vara med, och kunde inte en del andra namn strykas? Men i stort sett är det en mycket levande skildring av de senaste 110 årens utveckling inom filosofin.
Bokens tjocklek bör heller inte avskräcka. Det är inte en bok man måste, eller ens bör, sträckläsa. Den är skriven i korta avsnitt, som kan läsas fristående. Man kan börja var man vill, och lämpligen med de avsnitt man tycker verkar mest spännande. Det allra bästa är kanske att ha den liggande på nattygsbordet och då och då dyka ned i den fascinerande värld som utgörs av 1900-talets tänkande.
David Andersson är författare och redaktör på tidskriften Axess.
