Annons
Nyheter

Farlig faktoid

Den borgerlige debattören Fredrik Segerfeldt påstod för en tid sedan på sin blogg att ”Israel­vänner tenderar att slänga sig med antisemitismbegreppet alltför vidlyftigt i Mellanösterndebatten”.
Nyheter • Publicerad 7 maj 2012

När Segerfeldt fick frågan om när detta skulle ha inträffat svarade han: ”På rak arm kan jag inte ge några exempel.”

En något lättsinnig inställning till faktakontroll, måste man säga. Men Segerfeldt är inte ensam. Nyligen läste jag en professor och skribent som anklagade Per Ahlmark för att ha en enögd inställning till den arabisk-israeliska konflikten, ”där all kritik mot Israel slentrianmässigt avfärdas som antisemitism”. När jag bad professorn om belägg kunde han inte ge ett enda.

Annons

Påståendet att kritik mot Israel brukar stämplas som antisemitism framförs så ofta i debatten att många upplever det som en sanning de inte behöver kontrollera.

På nätet finns alla tänkbara uppfattningar representerade, och det finns säkert enstaka bloggare som oreflekterat stämplar Israelkritiker som antisemiter. Men att hävda att detta skulle vara ett vanligt inslag i den offentliga debatten är nonsens. Det är ett typexempel på en faktoid, ett påstående många tror är sant utan att vara det.

Medan en del faktoider är oförargliga är detta en farlig myt. Ty de som tror att all Israel­kritik stämplas som antisemitism tar gärna ytterligare ett steg. Man menar att nästan alla som anklagas för anti­semitism egentligen bara har kritiserat Israel. Hos en del vänster­debattörer finns också uppfattningen att det idag i stort sett inte finns någon antisemitism, att hatet mot judar har ersatts av hat mot andra grupper.

Eftersom judehatare ofta försöker maskera sig som Israelkritiker har detta tänkesätt haft förödande konsekvenser, På 1980-talet bedrev närradiostationen Radio Islam en grovt antisemitisk agitation, tydligt inspirerad av den nazistiska propagandan. Den ansvarige utgivaren Ahmed Rami dömdes också för hets mot folkgrupp. Trots detta försvarades han av vissa svenska Israel­hatare, som till exempel Per Gahrton.

När Rami gav ut skriften Judisk häxprocess i Sverige använde han en teckning av Lars Hillersberg som omslag. I sina karikatyrer utnyttjade Hillersberg klassiska antisemitiska stereotyper, vilket inte hindrade att han fick statlig konstnärslön. Och naturligtvis fick han stöd av debattörer med motiveringen: man måste väl få kritisera Israel ...

Samma förvirring har vi sett i debatten om Malmös starke man Ilmar Reepalu. Hans kritiker har diskuterat judarnas utsatta situation i Malmö.

Men Reepalus försvarare, inte minst i Aftonbladet, har påstått att kritiken mot honom handlar om att liberaler velat få bort uppmärksamheten från israeliska övergrepp.

David Andersson är författare och redaktör på tidskriften Axess.

Mattias Karlsson
David Andersson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons