Vykort från tomheten
Den fransk-judiske författaren Georges Perec var fascinerad av ordkonstruktioner och katalogiseringar som kunde blottlägga en existentiell tomhet. Ett av hans mest kända projekt är således romanen ”La disparation”, som helt saknar bokstaven e.
Samma experimentella drivkraft tycks ligga bakom ”Tvåhundrafyrtiotre vykort i sanna färger”, ett av hans mer obskyra och postumt utgivna verk, som nu finns tillgängligt i snygg design på svenska via Malmöförlaget Rámus. Titeln säger egentligen allt. Rad efter rad av ogrumlad glättighet, varje meddelande en liten berättelse i sig om minigolf, solbränna, snygga tjejer, god mat och trevliga sällskap:
”Vi reser runt i Quiberon. Ljuv passivitet. Maten väldigt god. Jag har fått lite mage. Hälsningar till er.”
Den gemensamma nämnaren i alla de 243 vykorten är förstås berättelsen om den lediga västerlänningens banalitet. Perec ger oss ingen utveckling, ingen spänning eller intrig. Gradvis infinner sig ett meditativt, aningen blaserat tillstånd hos läsaren, vilket på ett genialiskt sätt speglar det händelselösa och repetitiva i semesterlyckan.
Vykort är till sin natur offentliga, skrivna för att bli satta på kylskåpsdörrar och anslagstavlor. Därmed är de till både format och uttryck begränsande, utelämnande sorg, intimitet, ångest eller förtrolighet. Platta ytor. Jag undrar vad Perec hade hittat på om han sett dagens twitter-, blogg- och statusradskommunikation. Förmodligen hade han tagit semester.
Jens Liljestrand , författare och doktorand i litteraturvetenskap
