Annons
Nyheter

Prosa med judisk stake

Stephan Mendel-Enk roman­debuterar och Patrik Svensson hänförs av den skarpa blicken och den dräpande humorn.
Nyheter • Publicerad 15 april 2010

I ett Sverige där judisk humor aldrig riktigt blivit ett eget konkret begrepp är Stephan Mendel-Enks ”Tre apor” en roman som får en att kippa efter andan.

Mendel-Enk alltså, som gjorde succé­ med reportageboken ”Med uppenbar känsla för stil” för sex år sedan, som inte setts till på bokdiskarna sedan dess, som har en ­penna och en känsla för stilistik värd att dö en smula för. ”Tre apor” är hans romandebut, blott 140 sidor tunn men kompakt och ­underbar som ett ­matzabröd.

Annons

Det är i första hand en skilsmässoskildring, med all dess vardagliga gråhet och vanmakt. Trettonårige Jacob växer upp i judiska församlingen i Göteborg. Det är åttiotal. Mamman lämnar pappan för en ny man, Ingemar. Jacob och hans syskon tvingas parera den nya situationen med kravet på solidaritet med den övergivna pappan; varje gest åt ena hållet måste balanseras av en gest i andra riktningen. Ingemar bjuder i en isbrytande gest på en ny sorts filmjölk och Jacob och hans syster äter upp, tycker om och ber om mer. På natten, i drömmen, kommer Jacobs pappa till honom, anklagande och vemodig: ”Det var du som stack in kniven.”

Jag tror många skilsmässobarn kan känna igen sig. Det är skickligt gestaltat och försiktigt drabbande. Men det som verkligen lyfter romanen är miljöskildringen. Den egensinniga göteborgska judiska församlingen. Effekten av generationers diaspora. De där ärren, de nästan osynliga märkena av utsatthet som aldrig riktigt tycks gå ur skinnet. Och som ibland tar sig uttryck i ren paranoia, ibland blir alldeles löjliga.

Morfars monumentala misstro efter att Sverige som enda land gett Israel noll poäng i Melodifestivalen. Ett slag som ”genast sattes i samband med de anti-israeliska impulser som antogs genomsyra hela det svenska samhället”.

Farfar som oroar sig för att Ingemar, den ickejudiska in­kräktaren, ska släpa in en julgran i ­hemmet: ”En gran kanske verkade harmlös, men den kunde vara den första brickan i en rad som när den föll skulle dra en med sig, nerför ensamhetens stup och tomhetens dal, förbi tystnadens köld och rotlöshetens mörker tills man ­vaknade en morgon med ­ihåliga ögon och Västerås centrum ­utanför fönstret.”

Mendel-Enk har hökblick för de avslöjande detaljerna. Framförallt har han humor; dräpande, respektlös, elak humor av det slag som bara den har som innerst inne känner och älskar det han skojar om.

Det till en början lite för fragmentariska berättandet finner så småningom också sin form. Saker faller på plats, bilder pusslas ihop. Världarna samspelar.­ Intifadan ­bryter ut och familjen bryter samman. Tragedin faller som en bila och humorn tar sorgen i handen och kramar hårt.

Efteråt sitter man där med en känsla av vemod och en stark önskan om att Stephan Mendel-Enk snart skriver skönlitterärt igen.

Teresa Lindstedt
Patrik Svensson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons