Fånga livet!

Bo Gentili är bibliotekarie i Malmö men också poet och essäist. I essäboken ”Med ett hav av ledighet” berättar han om det friår han tagit från sitt arbete, om läsning och trädgårdsbestyr, om Beethovens sena kvartetter och om sorgen över en älskad son.

”Att skriva en essä är att i skrift försöka förstå vad som inte låter sig förstås”, skriver Bo Gentili, och det är en bra beskrivning av hans egen arbetsmetod. Som rödhakarna i trädgården hoppar han från gren till gren, plockar ett tankekorn här och njuter av en läsefrukt där. Hans främsta strävan är att försöka förstå det obegripliga i tidens flykt och livets korthet.

Bo Gentili skriver om sitt älskade Öresund, om Hjalmar Söderberg som satt i Dragör och spanade i kikare mot hemlandet, om folkbibliotekens förflackning och om det pratighetens och inställsamhetens segertåg som går under benämningen ”social kompetens”.

Han åker till Berlin och Dresden och upplever städernas skuldtyngda förflutna och elegant avvisande nya fasader i glas och betong. I Kavalla i Grekland möter han de svenska kulturarbetarnas och stipendiaternas arrogans och missnöje med tiden och människorna. Bäst trivs han i huset och trädgården hemma i Malmö.

Bo Gentili skriver sympatiskt och rättframt men faller då och då för frestelsen att tro att allt han har att säga är lika viktigt. Han kallar gärna Hjalmar Söderberg och Tomas Tranströmer och deras språk för själsfrändskaper men glömmer att hans egna reflexioner och formuleringar ibland tangerar det triviala.

Hela tiden vilar förlusten av sonen som en skugga över framställningen. Men om hans död får vi veta mycket lite. Ibland önskar man att Bo Gentili hade stuckit hål på sorgen och låtit den svärta texten mer än vad den nu gör.

Den främsta behållningen av Gentilis bok är tankarna om litteratur och musik och författarens vägran att slaviskt underordna sig samtiden. ”Vi lever i en tid som inte tilltalas av reflexion och eftertanke”, skriver han. I hans bok finns gott om bådadera.

Åke Leijonhufvud , författare och kritiker