En viktig förklaring

Vad säger konsten till oss och vad säger vi om konsten? Göran Ståhle, den smått legendariske museivisaren och konstpedagogen, har samlat sina erfarenheter i en nätt volym. Han har under loppet av sjutton år visat fyrahundra utställningar på Stockholms olika konstinstitutioner, men precis som skriftlösa kulturer lätt slingrar sig ur minnets grepp är det sällan guidernas ord och kunskaper får en plats i konstdebatten.

Göran Ståhle utgår från de mer ilskna reaktionerna han får när han visar samtidskonst. Är det här konst? Det kunde jag ha gjort själv! Kan man försörja sig på det här? Det här kan man väl inte ha hemma på väggen? Världens tråkigaste frågor som han lyckas besvara på ett humoristiskt och tänkvärt sätt.

Det är en lättbegriplig och kunnig framställning som både konst­analfabeter och konsträvar kan hitta mer i än vad de skulle kunna tro. Ståhle tycker också till om olika företeelser inom konstvärlden. Han träffar oftast rätt, men ibland faller texten ner i det pratiga och utropsteckentryfferade. Ett tydligare redaktörskap hade varit välgörande. Men det är inte därför jag rodnar.

Jag rodnar för att klyftan mellan kulturetablissemanget och den breda publiken är så svindlande djup. Jag har själv visat konst på de stora museerna och tröskat mig igenom frågor som aldrig ställs på kultursidorna men som alltid kommer från museipubliken. Göran Ståhle arbetar med något så otrendigt som folkbildning i ett samhälle som bara pratar spetskompetens. Behövs konsten? Nej, naturligtvis inte, svarar han. Men däremot kan man kalla den själva samhällets själ. Det är faktiskt något som måste förklaras om och om igen, och där fyller Göran Ståhles bok en viktig uppgift.

Magdalena Dziurlikowska

konstnär och kritiker