En rotlös historia

Forskaren Tobias Hübinette är en av de vassaste kritikerna av internationell adoption. I avhandlingen "Comforting an Orphaned Nation" (2005) jämställer han det med människohandel.

Man behöver inte dela Hübinettes hårda slutsatser för att tycka att det är märkligt att det inte har skrivits mer om att växa upp som adopterad i Sverige.

Hübinettes ilska överträffas dock av Sanna Sjöswärds drabbande berättelse "Min mamma är en persisk prinsessa", ett blödande utdrag ur modern svensk samtid. Lägger man den här boken bredvid de senaste årens föräldraböcker är den klart den viktigaste.

Sanna Sjöswärd, som adopterades till Sverige när hon var fyra år, beskriver hur hon söker upp sin mamma Sedigheh i Teheran. Relationen till adoptivföräldrarna på Lidingö är sårig. Hon är för mörk (både i håret och i själen), för krävande och modern Brita uppmanar henne flera gånger att åka "hem".

Återföreningen med den iranska släkten minskar klyftan i hjärtat, men inte heller där blir hon riktigt godkänd. Hon plågas av att bära slöja, hennes bror försöker slå henne och släktingarna ser henne som vandrande pengar.

Hennes beskrivningar av släktingarna i Iran är raka, ofta hårda. Sin överviktiga syster Maryam liknar hon vid en tavla av Fernando Botero. Den svenska (sekulära) jämställdheten är den enda lösningen för Sjöswärd, vilket är den enda punkten i boken som hade behövt problematiseras mer.

Sanna Sjöswärd får inget lyckligt slut utan tvingas acceptera sin rotlöshet. Och den iranska modern tvingas dra den mest plågsamma slutsatsen för en förälder: "Du hade tur som hamnade hos den där familjen i Sverige [...] Du lever ditt liv som en man. Du kan åka vart du vill".

I onsdags skrev författaren Sohrab Rahimi på kultursidan om det stora antalet kvinnliga författare och poeter i Iran som vägrar kuvas av regimen. Nu när Teherans gator kokar av demonstranter är det svårt att inte tänka på Sanna Sjöswärds kvinnliga släktingar. "Kvinnorna i min biologiska familj verkar inte vara förmögna att tro på att de är vackra och starka varelser", skriver hon. Det återstår att se om de blir modigare nu när gatorna färgas både gröna och röda.

Rakel Chukri , Sydsvenskans kulturchef