Varför försvara Gotland?
Läsare hör av sig och undrar varför. Ibland med den underförstådda meningen att jag målar fan på väggen. Det finns alltså anledning att jag här förklarar mig.
Sverige är ett av få länder i Europa, där rikspolitiker saknar förståelse för militära resursers roll i ett lands säkerhets- och utrikespolitik. Man erkänner inte att överlägsna militära resurser hos en stat, även utan uttalade hot, framtvingar en anpassning hos kringliggande stater. Trots de bittra eftergifter vi tvingades till under två världskrig, har förmågan att vända kappan efter vinden mest setts som resultatet av en klok politik.
Ändå rymmer dagens situation en del problem och i närområdet finns oroande tendenser. USA är på väg ut ur norra Europa och styr om sina minskande resurser till Stilla havet. Ryssland har under Putin och med oljeinkomsternas hjälp påbörjat en kraftig upprustning, med flera inslag som förvånar, till exempel en stor och obegriplig satsning på landstigningsfartyg. Arktis står i fokus genom den marina uppbyggnaden och tillförseln av nya armébrigader till Kolahalvön. Norge har dragit slutsatser av detta och höjer försvarsutgifterna med hela sju procent.
Men även i Östersjön ökar de ryska resurserna, motiverade av den nya gasledningen till Tyskland. Kaliningradområdet och den ryska minoriteten i Lettland påverkar den ryska politiken mot balterna men också relationerna till Vitryssland, Ukraina och Polen. Tyskland tycks ovilligt att axla något militärt ansvar för säkerheten i Östersjön, vilket långsiktigt ökar Rysslands handlingsfrihet.
Bara den som i ett mycket långt perspektiv törs förneka varje risk för spänningar i Östersjöområdet kan därför ignorera Gotland. Behöver man kunna segla på Östersjön, vare sig med handelsfartyg eller marina enheter, måste man beakta Gotlands stora betydelse. Den som sitter på ön behärskar södra Östersjön med sjömålsrobotar och luftvärn med lång räckvidd. Det innebär att varje konfliktanledning eller utökade ambitioner i området tvingar fram överväganden kring kontrollen av Gotland.
Om ön, som är fallet idag, fortsätter att utgöra ett militärt vakuum blir det frestande att hellre försöka förekomma än förekommas. Ju lägre materiell och politisk kostnad som är förknippad med att sätta sig på ön, desto större kommer fördelarna att te sig. Det faktum att vi avrustat Gotland skapar alltså en genuin osäkerhet i södra Östersjön. Att återföra militära resurser till ön vore därför det bästa bidrag Sverige kunde ge till stabiliteten i området. Vår signal till omvärlden idag, om tio och om hundra år måste vara: Gotland är svenskt territorium. Vi kommer alltid att försvara ön mot varje angripare.
Därför anser jag alltså att Gotland måste försvaras.
Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator.
