Trekejsarmötet i Deauville

Deltog gjorde Rysslands president Medvedev, Frankrikes president Sarkozy och Tysklands förbundskansler Merkel. Saknades gjorde däremot EU:s nyvalde president van Rompuy och dess nya utrikesminister Catherine Ashton.

Det finns all anledning att misstänka att ryska gas- och oljeleveranser stod högt på dagordningen. Ryssland är som bekant inte ett land med oljebolag utan ett antal oljebolag med ett land. Ur flera aspekter är tystnaden kring mötet oroande. Vad stort sker, sker som bekant tyst.

Det rysktyska samarbetet manifesteras genom den pågående utbyggnaden av gasledningen i Östersjön, Northstream. På motsvarande sätt knyts Frankrike till den ryska gasen genom utbyggnaden av en ”Southstream”. Frankrikes betalning kommer säkerligen att delvis ske genom leveranser av ultramodern krigsmateriel till Ryssland, till exempel stora landstigningsfartyg som vardera tar ombord en hel bataljon soldater jämte 16 stora helikoptrar och flera mindre landstigningsbåtar. Dessutom tjänar de både som stridsledningscentraler och fältsjukhus. Den franska elektronikfirman Thales levererar mörkersikten till den ryska stridsvagnen T-90.

När man värderar de ekonomiska och därmed politiska band som här knyts, kan man betrakta dem från två olika aspekter. Man kan tycka att det är bra att den ryska ekonomin knyts närmare Europas starkaste stater och vågar kanske tro att detta i sig kan vara en fredsskapande faktor.

Oroande är dock att både Tyskland och Frankrike agerar vid sidan av den Europeiska unionen. Det är förstås bara vanlig gammal stormaktsarrogans när man utestänger EU från samtalen. Det markerar tydligt att egna nationella och ekonomiska intressen är långt viktigare än de ryska relationerna med EU:s övriga 25 stater.

För någon månad sedan redovisade Ryssland att dess rustningskostnader ökar med drygt 150 procent fram till år 2013. Det är visserligen en upprustning som börjar från en låg nivå men takten är minst sagt uppseendeväckande hög. Det är i ljuset av detta man bör begrunda Frankrikes vapenförsäljningar.

Frankrike, en nation med sina intressen fokuserade mot Medelhavet, bekymrar sig föga över utvecklingen i Östersjön. Att Tyskland inte axlar det ansvar för regionen som landet borde se som sitt är allvarligare. I stället noterar vi början till en omfattande nedskärning av det tyska försvaret.

Detta innebär i praktiken att de små Östersjöstaterna och Polen lämnas ensamma att hantera växande ryska vapenarsenaler. Återstår för dem att gemensamt värna sina intressen och att på olika sätt förmå USA att fortsatt engagera sig för Östersjöstaternas säkerhet.

För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.

Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator.