Tolgfors går som förlorare
Den klargjorde inte bara vad som hade gått snett utan namngav också de ansvariga. Statsminister Göran Persson utpekades som ansvarig för statsrådsberedningens tillkortakommanden. Några konsekvenser drabbade dock inte statsministern, om man inte vill se väljarnas dom i valet 2006 som en form av ansvarsutkrävande.
Försvarsministerns och generaldirektörernas utsagor nyligen i medierna efter Dagens Ekos rapportering om hur FOI bildade ett bulvanbolag för att sköta affärer med Saudiarabien, gör att man skulle vilja se en oberoende utredning med samma fria mandat som Katastrofkommissionen hade.
Regeringens problem, liksom tidigare regeringars, är det hyckleri man företräder. Svensk försvarsindustri måste exportera eller läggas ned, alternativt flytta utomlands. Därför har vi tillåtit och kommer att tillåta export. Samtidigt talar man vackert om den politiska insyn som finns och de begränsningar vi ålägger oss. Men det har aldrig funnits krav på att mottagarlandet skall vara en demokrati i vår mening.
Nu vek sig många politiker snabbt inför mediernas attack och upptäckte plötsligt att vapenförsäljning borde kopplas till demokratikrav på mottagarna. Väl medvetna om möjligheten att här hitta svävande formuleringar.
När det gäller FOI:s bulvanbolag SSTI, så förnekade försvarsministern all kännedom och uppdrog åt FOI att reda ut vad som hänt. Den nye generaldirektören påstod att han upplöste bolaget när han efter ett år fick reda på dess existens. Ingen regering i modern tid har detaljstyrt försvaret som den nuvarande. Konstitutionella spelregler har förbigåtts eller tänjts och i praktiken har försvarsdepartementet tagit över ett detaljansvar för försvarets materielanskaffning och budgetarbete. Det fanns därför inte ett uns av trovärdighet när försvarsministern förklarade sig okunnig om FOI:s samarbete med saudierna.
Vad vi sett, är en politiker som räddhågad flydde undan sitt ansvar. Vi mötte en generaldirektör som förnekade kännedom om det som han måste ha känt till och diskuterat med medarbetare och med ministern eller dennes närmaste omgivning. Så stiger det offentliga Sverige fram i sin förnedrande nakenhet. När något går snett är det alltid ”allvarligt och beklagansvärt” men ingen har ansvaret. Det gäller allt från usla resultat i skolorna till fabriker i Saudiarabien. Ansvaret finns alltid någon annanstans.
Hur befriande hade det inte varit om försvarsministern från första början hade sagt: ”Jag har det yttersta ansvaret och ställer därför min plats till förfogande”.
Nu går han som en förlorare, härtill nödd och tvungen.
För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.
Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator.
