Planerar USA krig mot Syrien?
Den syriske presidenten Assads trupper skjuter inte primärt mot civila. Man skjuter mot motståndsmän på platsen utan att ta någon hänsyn till att man samtidigt dödar oskyldiga människor, kvinnor och barn.
Tvärtom ser man nog terrorn som en pluseffekt.
Syrien är nu ett roulettbord där en rad stater gör sina insatser. Turkiet spelar en aktiv roll, men relationerna till Kina begränsar viljan att öppet ge sig in i konflikten. Landet härbärgerar i stället flyktingar och ger motståndsgrupper möjligheter att använda turkiskt territorium som ett basområde.
Saudiarabien ökar efterhand sina insatser i Syrien till stöd för oppositionen och dess väpnade delar. Iran är på plats, djupt engagerat och hjälper Assad med vapen, pengar och soldater. Ryska militärer och tekniker finns också i landet. Skulle Assad tvingas bort vore det ett stort politiskt bakslag för Iran.
Mot bakgrund av USA:s konflikt med Iran kan man gissa att specialenheter ur Nato redan opererar inne i Syrien, insatta främst för underrättelseuppdrag men också för att knyta kontakter med motståndsrörelsen. USA:s fortsatta agerande blir beroende av två faktorer.
För det första hur Assad lyckas eller misslyckas med att slå ner upproret mot regimen. För det andra vilken roll säkerhetspolitiken får i det kommande amerikanska presidentvalet. I det sammanhanget spelar Israel en viktig roll och man kan säkert förvänta sig, att en republikansk presidentkandidat kräver militära insatser mot Iran. Motsättningar och strömningar i amerikansk inrikespolitik tenderar alltid att bli farliga för omvärlden. Ett krig mot Iran vill dock president Obama i det längsta undvika.
Det skulle inte kunna begränsas till enbart flyginsatser mot Irans nukleära installationer utan leda till oförutsägbara konsekvenser för hela regionen, och dessutom skapa stora påfrestningar på världsekonomin genom att oljepriserna ytterligare skulle skjuta i höjden.
Militära insatser mot Syrien däremot ger stora fördelar och skapar mindre risker. Faller regimen Assad försvagas Iran i samma grad som Turkiets och Israels roll i regionen förstärks. Hoten mot Israel från Iranstödda Hizbollah-rörelsen i Libanon blir mer hanterliga. En militär insats rymmer ändå många risker. Reaktionerna från Kina och Ryssland kan bli omfattande och tiden är förbi då USA helt kunde negligera Kinas ställningstaganden.
Störtas Assad faller Syrien troligen sönder i fraktioner som under lång tid kommer att slåss om makten. Vi har därför all anledning att noga lyssna av om det politiska språket i USA förändras och om de humanitära behoven i Syrien allt starkare spelas upp som ett skäl för militära åtgärder.
För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.
Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator.
