Annons
Nyheter

När vi lämnar Afghanistan

Nyligen hölls i Bonn en konferens med alla de nationer som säger sig vilja skapa ett fredligt Afghanistan och lägga grund för en bättre fungerande och mer demokratisk statsbildning.
Nyheter • Publicerad 23 december 2011

Alla deltagarna framhöll att man alls inte tänkte överge Afghanistan bara därför att man beslutat att ta hem sina soldater senast år 2014. Den afghanske presidenten Karzai lovade att han skulle arbeta för att minska korruptionen i landet. En utfästelse som ingen sätter någon tilltro till. Det finns inte heller anledning att tro på något av alla de andra löften som här avgavs. Den som verkat i internationella krishärdar vet att utrikesministrar alltid lovar runt och finansministrar håller tunt.

Av alla internationella konferenser under de senaste tio åren tror jag denna tar priset, när det gäller hyckleri och rena lögner. Trots de vackra orden står det klart att det internationella samfundet nu överger Afghanistan och tvår sina händer. Alla inser att det blir näst intill omöjligt att fortsatt verka med civila resurser i landet. De verbala rökelsekar man svänger och mässar över är bara avsedda att dölja att man faktiskt vet att det kommer att gå galet. Inte minst i USA finns det fortfarande många som måste hållas på gott humör, eftersom de anser det vore ett nesligt nederlag att lämna över landet till talibanerna. Bland alla de besvärjelser som tas till, finns påståendet att den afghanska armén snart kan ta över ansvaret för landets säkerhet. Ser man på hur många soldater som avbryter utbildningen och deserterar blir bilden en helt annan. Det är tydligt att USA kastar in miljoner och åter miljoner dollar i en verksamhet dit klanhövdingarna skickar sina krigare för att få gratis utbildning och därtill lära sig allt man behöver veta om fiendens sätt att tänka och bete sig.

Annons

Efter ett år i Afghanistan i slutet av 1980-talet som chef för FN-observatörer hade jag inte lärt mig mycket. Dock förstod jag att jag ingenting förstod. En insikt fick jag trots allt och det var att familjen och klanen betydde allt.

När USA lämnar, följt av alla mindre militära bidragsgivare, kommer den pakistanska underrättelsetjänsten ISI att återta förlorade positioner. Man vill hindra att Indien får ett större inflytande men också trygga kontrollen över knarktrafiken på vilken man lever. Ett mål för Pakistan är därtill att pashtunernas dröm om ett enat Pashtunistan på ömse sidor om gränsen mellan Afghanistan och Pakistan även fortsättningsvis förblir enbart en dröm. När de utländska trupperna försvinner återgår Afghanistan till det klansamhälle där konflikter och uppgörelser villkoras av det grymma spelet mellan utländska intressen och kampen för den egna klanens framtid och makt. Allt annat är löst prat eller västerländsk naivitet.

För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.

Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator.

Mattias Karlsson
Bo Pellnäs
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons