Folkrätten sitter i spjutstångs ände
Idén utvecklades i Kanada efter folkmordet i Rwanda 1994.
När Ryssland nu sänder militär till Ukraina försvarar man sitt agerande med en ”rätt att skydda” de ryssar vars liv är hotade i andra länder. Man talar om etniska ryssar, inte om ryska medborgare även om utdelning av ryska pass tyder på att man är känslig för kritik på denna punkt. Samtidigt anklagar man västmakterna för otillbörlig inblandning i Ukraina samt inte minst för ett mått av hyckleri.
Skyldighet att ingripa utnyttjades även av USA 1999, då man hävdade att bombningarna av Serbien skedde för att hindra en humanitär katastrof i Kosovo. Ryssland var då mest kritiskt bland dem som hävdade att en intervention på en suverän stats territorium måste grundas på ett beslut i FN:s säkerhetsråd. Sverige som alltid tidigare krävt beslut i FN valde att godta USA:s agerande.
Både Ryssland och USA förvanskar verkligheten för att försvara sitt agerande, och man kan med rätt bli indignerad, när man ser hur nationella intressen övertrumfar internationell lag och undertecknade avtal. Det är uppenbart att inga ryssars liv var i fara i Ukraina. Lika tydligt är att västs propaganda förvred bilden av läget i Kosovo 1999. OSSE hade 1 100 observatörer inne i Kosovo och där pågick inte någon humanitär katastrof. Veckan innan USA:s bombningar startade skedde två mord i Kosovo på ett kafé i Pristina respektive i Prizren. De första flyktingarna från Kosovo kom till Makedonien 5 dagar efter det att bombningarna börjat.
2003 gick USA i krig mot Irak för att landet sades utgöra ett allvarligt hot mot fred och säkerhet på grund av innehav av massförstörelsevapen. Den amerikanske utrikesministern Colin Powell visade upp falska bevis på irakiska massförstörelsevapen i säkerhetsrådet och USA anföll därefter utan stöd av en FN-resolution. Det är tydligt att de icke-existerande vapnen var en förevändning att öppna ett krig om vars verkliga mål ännu ingen klarhet föreligger.
Låt oss än en gång konstatera att stormakter mer styrs av intressen än av moral och att Ryssland med viss rätt kan hävda att västmakterna hycklar. Skillnaden är att i demokratier har politiska motståndare och journalister möjligheter att nagelfara och avslöja ett lögnaktigt och omoraliskt agerande. Beträffande Irak kom sanningen tidigt på bordet. I Kosovo återstår en revidering av historien, vilken lär dröja på grund av starka intressen hos USA och andra Nato-stater att försvara erkännandet av Kosovo som en stat.
Ryssarnas agerande i Ukraina sker nu däremot direkt i sanningens ljus och i hånfullt förakt för folkrätten och omvärldens reaktioner.
Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator.
