En valrörelse i Mittens rike

Den politiska motsvarigheten till den kristna läran om treenigheten förs ut från partiernas kanslitempel och dess tre heliga delar blir till mantra i ett smått entonigt ortodoxt mässande – vård, skola, omsorg, vård, skola omsorg. Det fattas bara att partisekreterarna svänger rökelsekaren framför menigheten.

Hur många gånger detta varit huvudtemat i svenska valrörelser har jag inget begrepp om. Jag kan icke räkna dem alla!

I år har ritualen fått ett anslående tillägg med partipåvarnas helgonförklaring av den svenska pensionären. De som arbetar har fått reducerad skatt och därför sägs det med egendomlig logik att pensionärerna har fått det sämre. Blocken tävlar nu om vem som kan erbjuda den mest verksamma frälsningen för dessa arma människor.

Det är klart att man som pensionär inte motsätter sig att få en extra slant i plånboken. Men samtidigt känns det genant att politikerna tror att min röst kan köpas. Det är en skam, det är en fläck på Sveriges baner när politik enbart rör pengar. Båda blocken förefaller efterhand höja insatserna i pensionärsspelet och det innebär troligen att jag som pensionär förväntas byta parti för att få den hundralapp i månaden med vilken det ena blocket, när alla bud är lagda, kanske övertrumfar det andra. Nationen sluter sig krampaktigt inåt, ständigt inåt och ständigt mot mitten.

Man börjar nästan hoppas att denna oavlåtliga strävan till en koncentration mot den mittersta mitten till slut resulterar i en politisk Big bang. Men så blir det inte. Vardagen står beredd när vallokalerna stänger.

När alla röster är räknade och allt är summerat, kommer det en stund då vi kanske får tid att besinna alla frågor som inte fick rum i valrörelsen.

Hur vill vi att EU skall utvecklas? Med vilka stater skall vi främst samarbeta för att nå våra europeiska mål?

Vad innebär det för stabiliteten i Östersjöområdet och vår egen säkerhet att Ryssland ökar sina försvarskostnader med 60 procent de närmaste två åren?

Hur bör vi utveckla vårt jordbruk de närmaste tjugo åren med hänsyn till klimatförändringarna?

Hur mycket måste vi höja pensionsåldern i Sverige för att kunna ha råd med den utlovade välfärden i fortsättningen?

Vad skulle det innebära om vi omfördelade tre till fyra miljarder från utlovade skattesänkningar/skattehöjningar till ett stort projekt för integration av de mest belastade förortsområdena?

Det vore lätt att här räkna upp flera ödesfrågor som de politiska partierna nogsamt undviker att ställa väljarna inför. Det är synd, för många av oss skulle säkert känna en stor tillfredsställelse över att få ta ställning i viktiga framtidsfrågor och inte behandlas som barn som lovas en extra slickepinne, om de uppför sig väl.

För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.

Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator.