Det hade vi ingen aaaning om

Vår finasmarknadsminister har bekymrad sagt sig vilja gå till botten med denna fråga. Telias styrelse har varit tyst som ett musbo.

Frågan är förstås om regeringen och styrelsen döljer uppenbara fakta eller bara är häpnadsväckande naiva. Det är inte lätt att säga vilket som vore värst.

Lars Nyberg, den nuvarande VD:n hängs ut i medierna, men var inte var anställd när Telia etablerade sig i Uzbekistan. Det beslutet, en investering på mer än två miljarder, måste ha skett med styrelsens godkännande. Rimligen måste även regeringen, vars representant leder valberedningen som utser styrelsen och dess ordförande, ha informerats utan att ha haft invändningar.

Alltså kan vi dra en slutsats: Vinstmöjligheterna var så stora att moraliska betänkligheter kunde skjutas åt sidan. Kanske lät man ”de nyttiga idioterna” ta ansvar för beslutet, det vill säga en styrelsemajoritet av medlemmar som inte såg eller ville se att inga bolag kan operera i en stat som Uzbekistan utan att få smutsiga händer. Det vore pinsamt om inte finansdepartementet hade information från UD om de verkliga förhållandena i landet.

Personligen har jag erfarenhet från en etablering i Serbien för Stenbeckskoncernens räkning. Den var möjlig att göra utan att mutor betalades, men enbart därför att jag hade goda och långvariga kontakter med en av presidentens mest förtrogna män. Men som alltid i en diktatur är sådana relationer en usel garanti för en långsiktig säkerhet. Lyfter diktatorn bort den förtrogne faller hela grunden för verksamheten. I det ögonblicket förlorar det utländska bolaget varje skydd mot ett fientligt agerande med domstolarnas hjälp.

Därför är det inte bara moraliskt tveksamt att satsa svenskt statligt kapital i en bottenlöst korrumperad och våldsanvändande diktatur som den i Uzbekistan. Man bör också inse att även stora vinster måste vägas mot risken att man vaknar en morgon och finner att verksamheten i praktiken nu måste ske utifrån de villkor som dikteras av någon som den politiska makten med rättsväsendets hjälp belönar. Den demokratiska kräftgången i Putins Ryssland borde därför oroa alla utländska investerare.

Svenska medier och politiker borde hålla sig för goda att hyckla. Alla vet, eller borde veta, att ingen kan göra affärer i korrumperade stater utan att betala, på ett eller annat sätt. De som ville tjäna pengar hos den uzbekiske presidenten Kadyrov visste vad de gjorde. Det är etableringsbeslutet som är det avgörande, mutorna bara en logisk följd av detta. Det är nog bäst att vi inte närmare granskar i hur många andra länder en kreativ bokföring döljer solkiga utbetalningar under bordet.

För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.

Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator.