Det är närmare till Kina än man tror

Det intressanta var att lärdomarna ansågs relevanta för det spel som nu bedrivs i Kinesiska sjön. Liksom 1914 finns några huvudkontrahenter och som då ett nätverk av allianser och förpliktelser.

Till det yttre rör konflikten några japanska öar men gäller långt mer vem som skall kontrollera själva havsområdet. Kinas ökande oljeimport skapar ett behov att skydda transporterna till havs. Landet kräver nu föranmälan av flygtrafik genom ett luftrum utanför internationellt gällande gräns. USA har påbörjat oanmälda genomflygningar, hittills utan intermezzon. Japan upprustar och förefaller beslutet att försvara de omstridda öarna. Gamla motsättningar kring den amerikanska basen på Okinawa har plötsligt lösts och säkerställer en långsiktig amerikansk närvaro.

USA:s ställning som supermakt beror i hög grad på att man behärskar Stilla havet och har kontroll över handelsvägarna till havs. Nätverket av baser skyddar också mot angrepp över Stilla Havet mot den amerikanska kontinenten.

Motsättningar i Kinesiska sjön skärper problemen mellan de två koreanska staterna. Kinesernas långvariga tålamod med den nordkoreanska statsledningen beror bland annat på att landet ses som ett viktigt spelkort vid en akut kris. Sydkorea ökar sina rustningar och knyter banden tätare med USA.

Problemet med allianser, nu liksom 1914, är att det som ena sidan uppfattar som säkerhetsskapande av den andra ses som ett växande hot. 1914 ansåg många att handelsutbytet med Storbritannien skulle avhålla Tyskland från att gå i krig. Samma argument används i dag på relationen mellan Kina och USA. Låt oss hoppas att diplomatin och kontrollen över militären i en kris fungerar bättre än i augusti 1914. Klart är att Kinas militära uppbyggnad tvingar USA att omfördela resurser till Stilla havet. Europas betydelse för amerikansk politik minskar dag för dag.

Mycket pekar på att USA även försöker att frigöra sig från låsningar i Mellanöstern. I det sammanhanget är förhandlingarna med Iran viktiga och oroar israeler och saudier.

Ur svenskt perspektiv är det viktigt att förstå hur vi påverkas om läget i Stilla havet försämras, om den militära uppladdningen fortsätter och underbygger allt allvarligare incidenter.

Redan idag agerar Ryssland i vårt närområde med punktvisa handelssanktioner, med gasleveranser som påtryckningsmedel och med maktdemonstrerande militära övningar. Man kan fundera över hur Putin skulle utnyttja de handlingsmöjligheter som öppnar sig om USA dras in i en långvarig och allvarlig kris i Stilla havet.

I ett sådant läge är det långt ifrån säkert att USA kan behålla ett engagemang för de baltiska staterna. Kina ligger alltså närmare än vi tror.

Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator.