Att improvisera välplanerat

Svaret på den frågan är troligen ”både och”.

Frågeställarna tycks underskatta komplexiteten i de operationer som ryssarna genomfört och ännu bedriver med full kraft. Ockupationerna av stadshus, poliscentraler och militära anläggningar förefaller ytligt sett att vara symbolhandlingar som sker för att markera vem det är som bestämmer på orten. Men ockupationerna av ledningslokaler rymmer mer än så och man kan se ett tydligt mönster.

Operationerna har inletts av professionella soldater i uniformer utan nationalitetsbeteckningar. Därefter har lokala milisstyrkor snabbt övertagit vakthållningen för att på alla sätt ge sken av att det rör sig om ett uppror bland de ryskspråkiga på orten i kamp mot det som kallas den fascistiska juntan i Kiev.

De professionella insatsförbanden är sannolikt soldater ur de fyra spetsnazbrigader som finns i de centrala och västra ryska militärdistrikten. Dessa förband är specialister på dolda operationer, underrättelseverksamhet och närstridsinsatser med såväl verktyg som knivar och skjutvapen. Operationerna har också omfattat långt mer än husockupationer.

Målet har varit att snabbt slå ut alla lednings- och sambandssystem, både för att lamslå den lokala ledningsförmågan och för att bryta förbindelserna till den centrala ledningsnivån i Kiev. Televisions- och radiosändare har omedelbart tagits över, ukrainska kanaler har tystat och enbart ryska sändare släpps fram. Lokala ukrainska tidningars redaktioner har också brutalt stängts ner.

Kort sagt, det som skett visar tecken på en långvarig och mycket noggrann planering, där snabba militära insatser samordnats med intensiva propagandainsatser och politiska utspel som skall ge ytterligare tid för egna operationer och om möjligt skapa förvirring i omvärlden.

Man kan förmoda att planeringen påbörjades i den ryska generalstaben för länge sedan, kanske flera år tillbaka. Detta är inte anmärkningsvärt utan snarare en normal verksamhet i en militär stab för att vid behov kunna svara upp mot den politiska nivåns förmodade eller uttalade önskemål.

Däremot är det möjligt och sannolikt att beslutet att igångsätta operationerna i Ukraina togs ganska sent, kanske när den ukrainske presidenten Janukovytj tvingades bort från makten av demonstranterna i Kiev.

Vi bör se ryssarnas förehavanden som led i en sammanhängande plan för övertagandet av kontrollen i Ukraina, men där stegen anpassas efter läget. Så länge reaktionerna i Europa fortsatt är beskedliga är det risk att den ryska operationsledningen får grönt ljus att ta ytterligare steg i sin plan.

För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.

Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator.