Kapitalismens kris – eller?
Men den kritiken är knappast berättigad. Företagen verkar inom ramen för de lagar och regler som politikerna beslutat om. Dessa regler gäller på nationell nivå, i bland på EU-nivå, men nästan aldrig på internationell nivå. Det är där problemet ligger.
Ty i den globaliserade värld vi befinner oss i, flyttar tillverkning utomlands om de inhemska reglerna leder till ett för högt kostnadsläge. Den företagsledning som inte handlar efter detta riskerar att bli stämd, ty enligt aktiebolagslagen har ledningen som uppgift enbart att bereda ägarna vinst. Detta hindrar förstås inte enskilda bolag att i bland ta hänsyn till det omgivande samhället, men då bara om det ökar företagets vinst.
Detta är globaliseringens baksida och dess konsekvenser har blivit allt tydligare: arbetslösheten och nyfattigdomen brer ut sig och de miljömässiga påfrestningarna ökar. Politikerna skyller på marknaden och uppmanar företagen att ta ett större samhällsansvar.
Hur det skall gå till ger politikerna inget svar på, vilket inte är att förvåna sig över. Den som borrar djupare i frågan finner nämligen att krav på samhällsansvar från företagens sida skulle kräva så långtgående förändringar av aktiebolagslagen att den inte längre skulle fungera. Utan att klarlägga vad som menas med samhällsnytta och vad som skall väga tyngst – vinst till ägarna eller hänsyn till samhället - hamnar vi i ett moras av godtycke.
Att rikta blicken mot företagen förskjuter också fokus från det saken egentligen handlar om – politikernas oförmåga att besluta om tydliga regler för företagens handlande – till en fråga om enskilda företagares moral.
Ty oavsett hur man ser på saken så är det politikerna som bestämmer spelreglerna. Men viljan att använda sig av dessa maktmedel för att genomdriva regler på global nivå som leder utvecklingen i rätt riktning, vad gäller exempelvis arbetsvillkoren, har hittills varit svag.
Man har avstått från att markera att respekt för mänskliga rättigheter är en förutsättning för att få delta i det globala handelsutbytet.
Kanske har politikerna avstått för att de i grunden inte bryr sig. Kanske av rädsla för den kritik ett sådant budskap skulle väcka: protektionism! Men den som tycker att gemensamma regler för ett gott uppförande är samma sak som protektionism måste förklara hur världen blir bättre när varor från undermåliga produktionsmiljöer tillåts konkurrera ut de som framställs på ett hållbart sätt.
I stället för kraftfull handling och ett erkännande av det egna ansvaret präglas politiken av ett allt mer högljutt moraliserande kring företagens agerande. Frågan är därför om det vi ser i dag inte är mer av en politikens än en kapitalismens kris.
Anne-Marie Pålsson är docent i nationalekonomi vid Lunds universitet.
