En demokratisk anomali
Den schweiziska grundlagen grundar sig nämligen på något så radikalt som idén på direktdemokrati. Mera konkret innebär det att folket självt kan framkalla en beslutande folkomröstning i olika frågor – också i sådana som deras parlament beslutat om.
Ur demokratiskt perspektiv är denna ordning högintressant ty det innebär att schweizarna inte nöjer sig med rätten att rösta fram vilka de vill skall representera dem i parlamentet – de vill också kunna korrigera beslut som dessa valda fattar när de går emot folkviljan.
Schweizarna själva tycker att är en utmärkt ordning. I vart tyckte de parlamentsledamöter jag talat med så. De medgav förvisso att det kunde hampa sig så att beslut som de tagit i parlamentet måste backas, men det uppfattades inte som ett större problem. Är väljarna inte med oss får vi väl modifiera förslaget till dess att de säger ja och tillägger att det därtill tvingar dem att beskriva problematiken på ett sådant sätt att alla begriper vad det är fråga om.
De schweiziska folkomröstningarna brukar inte framkalla någon större uppmärksamhet från media annat om det rör en fråga som misshagar den politiskt korrekta uppfattningen. Så var det exempelvis när schweizarna röstade nej till minareter. Moskéer var helt okej enligt dem men inte minareter ty de smälter inte in i miljön på rätt sätt. För denna uppfattning fick landet utstå mycket kritik från inte bara svensk press utan även internationell.
Nu är det dags för en ny spektakulär folkomröstning. Och denna gång tror jag att den kommer att mötas av större sympati från svensk sida, ty nu vill schweizarna säga sin mening om de vidlyftiga bonusarna som delas ut till företagens toppdirektörer.
Grundtanken för folkomröstningen är att en lag skall införas som säger att storleken på bonusarna skall bestämmas av alla aktieägare tillsammans på bolagsstämman och inte i slutna rum av några få utvalda.
Initiativet till folkomröstningen kom från en företagare som tröttnat på de orimliga belöningar som toppdirektörerna kunde kassera in oavsett resultat. Sålunda startade han en namninsamling i syfte att få ihop det antal underskrifter som behövs för att framkalla en folkomröstning i frågan. Och lyckades.
Hans tilltag har givetvis möts med kritik från försvararna av bonussystemet som varnar för att om det blir som han vill kommer de stora bolagen flytta ut. På det fnyser initiativtagaren och påpekar att den slags girighet blir vi gärna av med.
En god gissning är att medborgarna kommer att ställa sig bakom skärpta krav. Men det riktigt intressanta är om det leder till att bolagen flyttar ut. Om de inte gör det kommer schweizarnas nej till bonusexcesserna att få efterföljare världen över. Så huka er alla välbetalda direktörer. Nu väntar andra tider!
Anne-Marie Pålsson är docent i nationalekonomi vid Lunds universitet.
