Annons
Nyheter

”En trygghet för både lärare och elever”

Han får inte betalt men är betrodd med nyckel till alla klassrum. På Väståkraskolan finns en person som alla värnar lite extra om, som får applåder på föräldramöten, som eleverna öser beröm över och lärare ser som en mentor. 70-årige Gunnar Westberg kallar sig resursperson och tänker fortsätta göra en insats på skolan så länge han kan.
Nyheter • Publicerad 9 juni 2012
Gunnar Westberg har någon form av relation till alla eleverna på skolan. Men han är bara med på lektioner med sjunde- och åttondeklassare. Några elever i 7C tränar inför den rättegång de ska spela upp inför andra elever. På bilden syns Oscar Nilsson, i gul tröja, Frida Pettersson och Isac Villander.
Gunnar Westberg har någon form av relation till alla eleverna på skolan. Men han är bara med på lektioner med sjunde- och åttondeklassare. Några elever i 7C tränar inför den rättegång de ska spela upp inför andra elever. På bilden syns Oscar Nilsson, i gul tröja, Frida Pettersson och Isac Villander.Foto: Claes Nyberg

– Vi var ute och promenerade min fru och jag när jag såg att det lyste i ett fönster här på skolan. Då fick jag ett infall, gick in och bad att få tala med rektorn. Jag hade inte planerat det när jag gick hemifrån, berättar Gunnar.

En kort tid innan hade han gått i pension och flyttat från Småland till hustruns föräldrahem i Anderslöv.

Annons

Rektorn visade sig vara Stellan Nilsson som hade börjat på skolan bara ett par månader tidigare.

– Någon sade ”det står en man därnere som säger att han vill börja jobba här, gratis”, berättar Stellan Nilsson som blev lite förvånad över det ovanliga erbjudandet.

Men han tvekade inte utan välkomnade Gunnar.

– Redan dagen efter var jag med på en engelsklektion, säger Gunnar som innan han flyttade till Anderslöv arbetade 35 år på en högstadieskola i Torsås i Småland med svenska och engelska som sina huvudämnen.

Det har hunnit gå sju år sedan Gunnar satte sin fot på Väståkraskolan första gången. Sedan dess har han fortsatt komma tre dagar i veckan.

– Han innebär en trygghet för läraren och en trygghet för många elever. Gunnar är ju inte pressad av en klocka utan kan ge eleverna exakt den tid de behöver. Det kan vara alltifrån sociala spörsmål till hjälp med svenska eller engelska. Många behöver någon vuxen att prata med. Det kan vara svårt att hinna med det i så här slimmade organisationer, säger Stellan Nilsson.

Gunnar har tänkt fortsätta tillbringa sina dagar på Väståkraskolan ”så länge han kan”. Ett orosmoln är hans sjukdom.

– Det beror på hur hälsan går. Jag har Parkinson och den blir ju inte direkt bättre. Men skolan och eleverna ger väldigt mycket. Jag har sett hur många Parkinsonsjuka har blivit deprimerade. Att vara på skolan ger mig bra självförtroende och jag möts enbart av soliga miner och tacksamma människor, säger han.

Då och då får Gunnar små presenter från skolan, några biljetter, en lunch eller något annat som en uppmuntran. Och han blir alltid bjuden när det är någon form av arrangemang för lärarna eller med eleverna. Men han är själv tydlig med att det inte är därför han ställer upp.

– Det är en del i min friskvård kan man säga. En och annan undrar hur dum man kan vara som fortsätter jobba och dessutom gör det gratis. Men det bjuder jag på. Jag tycker att yngre pensionärer borde jobba ideellt i större utsträckning.

Annons

Vi följer med Gunnar runt i skolans korridorer. Han hejar glatt på alla. Några stoppar honom, växlar ett par ord och fortsätter sedan. Läraren Helga Boström undrar om han har möjlighet att hjälpa henne vid några diagnostiska prov senare i veckan.

– Gunnar är en klippa här. Han är fenomenal på att hjälpa enskilda elever. Speciellt dem med dyslexi. Och han får eleverna att känna sig lugna. För mig är han ett extra stöd och lite som en mentor kan man säga för jag har samma huvudämnen som honom, säger Helga Boström.

När Gunnar passerar en flicka som sitter ensam vid ett bord i en korridor stannar han upp.

– Hallå, sitter du ensam här? säger han med mjuk och vänlig ton i rösten och går inte vidare förrän de pratat lite.

I en annan korridor sitter ett gäng åttondeklassare och väntar på nästa lektion.

– Det är skönt att ha en sån som Gunnar här. Han sprider glädje, säger Andreas Lundahl som tycker att det kan vara enklare att prata med Gunnar om vissa saker än med de ordinarie lärarna.

– Han är skönare att prata med. Vi pratar om allt möjligt, säger han.

Gunnar själv menar att han känner sig yngre genom att få möjligheten att umgås med ungdomar.

– Sedan får man inte spela tonåring för det. Jag representerar ju en vuxen person. Men jag spelar en annan roll här på skolan än lärarna. Jag är friare på något sätt. Jag ringer inte hem och talar om ifall de kommit försent eller så. Ibland är jag den förmedlande länken till läraren. Jag kan överbrygga en del, säger han.

Taner Caliskan och Kristin Knutsson
Jenny Isaksson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons