Lokala fiskare slår larm: ”Det finns ingen fisk längre”

Två tredjedelar av Trelleborgs kommuns yta består av hav. Och havet här är en del av Östersjön, ett stort och sårbart innanhav som påverkas av en befolkning på 90 miljoner människor inom avrinningsområdet. I en serie artiklar ska Trelleborgs Allehanda nu ”gå på djupet” med situationen för Östersjön. Första delen handlar om fisket i allmänhet och torsken i synnerhet. Och det har visat sig ha blivit en minst sagt sorglig historia.

– Generellt kan man säga att Östersjön inte mår bra. Många minns när man var barn hur mycket torsk och ål det fiskades. Så ser det inte ut längre, säger Mats Svensson, chef för avdelningen för havs- och vattenförvaltning på Havs- och vattenmyndigheten, Hav.

– På 50-talet började industrialismen påverka Östersjön. Man använde konstgödsel som bidrog till övergödning och det fanns inga krav på rening någonstans. Vi fick sedan en boom på 70-80-talet framför allt av torsk. Så kommer vi aldrig få det igen. Orsaken är förmodligen övergödningen som bidrog till att mängden fisk ökade, säger Mats Svensson.

Men den ökade mängden gödning till Östersjön visade sig inte vara hållbar i längden. Övergödningen bidrog bland annat till att stora områden av Östersjöns botten blev så syrefattiga att allt liv slogs ut. Det har försämrat bland annat torskens livsvillkor. De stora mängderna fisk under 70 och 80-talet lockade också många stora trålfartyg till Östersjön.

– Nu är torsken riktigt dålig. Det har gått över en gräns. Torsken blir inte så stor i Östersjön längre. De magra små torskarna kallar man för slipstorskar och det är ingen rolig syn. Det är en stark indikator på att Östersjön inte mår bra. Det finns 80 000 kvadratmeter syrefria bottnar och allt mindre utrymme för torsken, säger Mats Svensson. Att det är allvarligt kan man förstå i ljuset av att man förra året inte kunde fiska den kvot som Sverige tilldelats av EU.

Förutom döda bottnar påverkar även den ökande sälpopulationen tillgången på fisk. Via sälarna smittas dessutom torsken av en parasit som brukar kallas torskmask eller sälmask.

– Vi har fått en växande sälpopulation som konkurrerar om fisken. Och det drabbar såklart kustfisket. Nu finns 60 000 till 70 000 gråsälar. För kustfisket har det blivit en tuff situation. De skyller ofta på sälen men det är ett förenklat sätt att se på det. Situationen är mer komplex. Runt Östersjön finns nio stater som ska dela på det här havet, säger Mats Svensson.

För fiskarna Andreas Engdahl och Mikael Carlsson i Gislövs läge är sälen ett stort problem samtidigt som man får allt mindre fångst i näten.

– Det finns ingen fisk längre. Jag har fiskat i 37 år och aldrig varit med om dess like så dåligt det är nu. Tänk att komma i land med tre torskar. För tio år sedan var det normalt att få 300-400 kilo, säger Mikael Carlsson.

– Det bästa i år är 138 kilo, säger Andreas Engdahl.

– Det vi får i nätet förstör sälarna. Hade inte trålarna tagit all småsill hade sälarna inte ätit ur våra nät, säger Mikael Carlsson som minns att det fanns gott om säl även förr men att problemen med sälskador på fångsten inte fanns i samma utsträckning.

– Då kunde vi fiska borta vid Måkläppen utan problem, säger Mikael Carlsson.

Andreas Engdahl tycker inte att myndigheterna har hela bilden klar för sig när det gäller sälproblematiken.

– Det finns säl överallt, ända ut till Kriegers flak. Det känns som om myndigheterna inte tar det på allvar med sälarna. De ser hur dåligt fisket är, ändå gör de inget åt det. Problemet med jakt på säl är väl att ingen vågar. Det är tabu att jaga säl, säger Andreas Engdahl.

Även dykare har märkt stor skillnad när det gäller fiskbeståndet i Östersjön de senaste tio åren.

– Fiskarna ser sjuka ut, de är fläckiga och såriga och flyttar sig inte när vi kommer. Man kan nästan ta dem med händerna. Vad det beror på vet jag inte. Förr kunde man få syn på riktigt stora torskar, men det får man aldrig nu, säger Tobias Melin som bland annat brukar dyka på båtvrak och flygplansvrak längs sydkusten.

För dykarna är gamla tappade fiskenät ett påtagligt problem. De brukar kallas spökgarn och fastnar lätt i gamla båtvrak. I näten sitter ofta döda fiskar i olika stadier av förruttnelse.

– Det är jättetråkigt att se att fiskeredskapen fortsätter att fiska till ingen nytta. Det finns hur mycket nät som helst som driver omkring, säger Jan Christensen som bland annat varit med i projektet Ghost Guard som i ett par omgångar har plockat upp spökgarn från havet.

– Och det är ju just på vraken som det finns fisk, tillägger Tobias Melin.