Iskonst vid stilla hav

KÄMPINGE. Söndagseftermiddagen känns grå. Solen göms då och då bakom tunga skyar.

Stillheten bryts av det eviga ljudet av trafik på väg 100. Ett avlägset muller tonar ut från ett stigande passagerarplan från Kastrup, på väg att leta sig upp bland molnen.

De stora isblocken har format stranden till ett kantigt landskap, halt att bestiga. Lågskornas sulor glattar ned i den decimeterdjupa tunga snön som sjunker isande kall mellan strumpor och ovanläder.

Från den högsta istoppen hörs varnande rop när unge Robert Osinski får förmaningar av pappa Tomasz, som ser isens rämningar där hav bryter in.

– Var försiktig, det kan vara farligt!

Men promenaden på det hårda spännande underlaget av is går lyckligt förbi alla vassa toppar och förrädiska dalar i djupsnö.

Här vandrar ortsborna i sitt älskade landskap, som byter gestalt månad för månad. En del minns de heta somrarna, några erinras andra kalla vintrar, som 1979, 1987 eller 1940 när isen låg tjock in i mars.

Badhytterna står igenbommade, liksom avvaktande i väntan på värmen. Men den lär dröja länge än.