Ljungman om flyktingfrågan och Vellinge

VELLINGE. I måndags beslutade de att skriva avtal med Migrationsverket om att ta emot 5-8 ensamkommande flyktingbarn.

Ett skäl till helomvändningen var regeringens hot om lagstiftning, berättar kommunstyrelsens ordförande Lars-Ingvar Ljungman

Efter att ha sagt konsekvent nej till alla former av flyktingmottagning i över 20 år har ni nu bytt fot. Varför bestämde ni er för att ta emot ensamkommande flyktingbarn?
– Medierna hade ju påtalat situationens allvar men jag tror inte att vare sig jag eller andra var helt på det klara med hur akut läget faktiskt var, och egentligen fortfarande är, när det gäller ensamkommande flyktingbarn. Siffror som Migrationsverket som redovisades i torsdags visar att situationen är oerhört bekymmersam.

Var det inte lika bekymmersamt under Balkankriget på nittiotalet?
– Jag vill hävda att situationen var annorlunda då. En viktig punkt för mig var när Tobias Billström i november konstaterade att om ingenting händer så kommer hela systemet att braka samman i december, det vill säga en månad senare.

– När en ansvarig minister går ut och säger så, blir det extremt tydligt för mig. Dessutom var han ju rätt tydlig när det gällde risken att vi skulle få en lagstiftning på området och jag vill inte vara en del av upphovet till att vi får en tvingande lagstiftning för kommunerna, eftersom jag tycker att det är ett nederlag för alla.

Kommer ni att ändra er också om generell flyktingmottagning?
– Jag har sagt att jag inte tror det. De som är kritiska till vår omsvängning glömmer är att det faktiskt finns 700 ungdomar som sitter på olika transitboenden i Sverige. De är redan här. Vi måste hantera det problemet. Det sitter redan 300 ungdomar i Malmö som har kommit hit. Vart skall de ta vägen? Alternativet är att staten bygger ett slags barackläger. Är det det vi tycker att vi skall göra?

Om transitboendet i Hököpinge inte hade startats, hade ni svängt i den här frågan då?
– Det är jättesvårt att veta. Den debatt som utlöstes då i slutet av november har förstås i någon mening haft betydelse. Jag är inte opåverkad av vad folk säger och tycker i min omgivning. Egentligen borde man kanske ställa frågan så här: hade den debatten verkligen startat om inte vi hade reagerat som vi gjorde. Det är den springande punkten, kan jag tycka.

Hur menar du?
– Jag upplevde att debatten startades i och med att vi protesterade ganska tydligt och ordentligt mot att detta transitboende öppnade. Den debatten kom att rätt snabbt handla om inte bara transitboendet i Hököpinge utan om hela frågan kring ensamkommande flyktingbarn.

Då drar jag slutsatsen att hade de inte placerats där så hade debatten inte kommit igång och då hade ni inte svängt?
– Den slutsatsen får var och en dra.

Hur gick diskussionen inledningsvis när ni fick kännedom om transitboendet i Hököpinge?
– När jag satte på min telefon sent på fredagen fanns ett intalat meddelande att två av våra tjänstemän hade varit i Malmö under lunchen och blivit informerade om att transitboendet skulle öppna nästkommande måndag, det vill säga tio dagar senare. Helgen gick och på tisdag morgon när jag kom hit hade jag knappt hunnit innanför dörren förränn en av de anställda som bor i Hököpinge kom med papper i handen som funnits i brevlådan samma morgon när hon skulle hämta tidningen. En inbjudan från Attendo till öppet hus samma kväll. Transitboendet skulle öppna dagen därpå.

– Hon var ganska upprörd. Det här hade de ingen aning om och varför hade de inte fått någon information. Jag försökte lugna ner henne och sade att vi får se vad vi kan göra. Vi får lägga ut det på hemsidan. Sedan började telefonen ringa. Det var folk i Hököpinge som var väldigt upprörda, framför allt för att det var med så kort varsel. Texten handlade om att detta skulle öppna. I bästa fall kunde man få komma dit och titta kvällen före och eventuellt få svar på någon fråga. Men det var bestämt att det skulle öppna och det var det som upprörde folk.

Men om du fått veta detta tidigare, vad hade ni kunnat göra? Hur hade scenariot då sett ut?
– Det vi tänkte göra var att samla på oss så mycket information som möjligt för att lägga ut den på vår hemsida. Problemet var att vi inte hann. Våra tjänstemän hade redan beklagat sig över att det var lite väl häftigt med tanke på den korta framförhållningen. Risken fanns att folk skulle protestera.

Ni moderater förespråkar ju entreprenöranda och fri företagsamhet. Var det inte precis det Attendo Care sysslade med när de hyrde in sig i vandrarhemmet i Hököpinge?
– Vi förespråkar fri företagsamhet och entreprenöranda, men samtidigt vet alla som har sysslat med kommunalpolitik mer än några veckor, att när det gäller vissa saker så måste man faktiskt förbereda omgivningen. Jag är fortfarande mycket kritisk till hur detta sköttes.

– Jag förstår nu och jag förstod då att Malmö tyckte att man befann sig i en kritisk situation, men att sätta i gång det här transitboendet på det här sättet var detsamma som att inbjuda till att det skulle bli våldsamma reaktioner. Det som stör mig i sammanhanget är att människor som känner sig överkörda lätt blir aggressiva eller reagerar på ett sätt som de annars inte skulle ha gjort och i affekt säger saker som de annars inte skulle ha sagt. De enda som tjänade på det var ju de som tyckte att en debatt av det slaget är positivt och det vet vi ju vilka de är.

Hade ni tänkt göra något för att sätta stopp för transitboendet?
– Vi insåg redan från början att den möjligheten inte fanns. Det vi blev lite oroliga för var att vår förvaltning hade haft synpunkter på brandsäkerheten på vandrarhemmet i Hököpinge. Därför var vi tveksamma till om det skulle vara möjligt att ha cirka trettio ungdomar boende där, som det stod i Attendos inbjudan.

Men vid mötet sade ju Carina Larsson "vi skall göra vad vi kan för att stoppa detta."
– Det fanns en viss osäkerhet, men jag personligen var rätt övertygad om att det skulle finnas få möjligheter, för jag insåg ju att detta var ett avtal mellan ett privat företag, Attendo, och en privat fastighetsägare. Det vi var oroliga för var brandsäkerheten.

Sedan kastade sig ju partiet centralt också in i debatten. Hade det någon inverkan på ert beslut att teckna avtal om att ta emot ensamkommande flyktingbarn?
– Kolleger till dig har dragit ganska långtgående slutsatser kring det. Men den uppfattningen delar inte jag. Det var inte så att Per Schlingman eller någon annan i partiledningen ringde till mig och sa att nu skall ni göra det här och det här. Så gick det inte alls till. Faktum är att på fredagen samman vecka lade jag ut ett nytt meddelande på vår hemsida. Sedan när jag pratade med Per Schlingmann på lördagen, så sade han så här: nu känner vi här uppe att vi måste lämna en reaktion i den här debatten. Då gjorde vi så att han utgick från det jag hade skrivit dagen innan och lagt på vår hemsida och utvecklade det ytterligare. Vi var alltså helt överens om det uttalandet. Det var alltså inga pekpinnar från Stockkolm.

Kommer det här beslutet att påverka er kommunala budget?
– När det gäller ensamkommande flyktingbarn påpekar företrädare för statsmakten och Migrationsverket att kommunerna får full ersättning för sina kostnader. Men det är inte alltid så förbaskat enkelt få med sig precis alla kostnader man har, för det är många som arbetar med en sådan här fråga. Varenda minut arbetstid kanske man inte får med, men ur en snäv kommunal synvinkel så är vår utgångspunkt att vi kommer att få täckning för eventuella kostnader. Vi kommer att väldigt noga redovisa våra kostnader och har ingen som helst anledning att försöka dölja några kostnader. Jag har gett order om att vi skall vara mycket, mycket noggranna när vi redovisar den här verksamheten. Får vi inte täckning för våra kostnader så skall vi minsann tala om det.

Gå ut över andra verksamheter?
– Det ser jag inte än så länge.

Hur tror du att er hittillsvarande inställning i flyktingfrågan har påverkat ert stöd lokalt?
– Jag tror inte att den har varit oviktig men att exakt avgöra hur stor betydelse den haft är svårt. En annan faktor som inte minst jag är väl medveten om inför valet är att när vi gick till val 2006 var det Göran Holm som var kommunstyrelsens ordförande. Även om han och jag redan vid det tillfället var överens om ett upplägg.

Om Holm hade suttit kvar hade det blivit likadant?
– Göran var inte ens i landet när debatten flammade upp men jag har pratat med honom efteråt och han har inte någon avvikande uppfattning eller tycker att jag har handlat fel, i alla fall har han inte sagt det till mig och inte till någon annan heller, vad jag känner till.

Motståndet mot flyktingar var ju lika stort i Vellinge som i Sjöbo på 1980-talet, men ni fick aldrig samma rubriker. Varför?
– Jag tycker trots allt att det finns rätt stora skillnader mellan Vellinge och Sjöbo i den generella inställningen. Jag tolkar Sjöbos reaktion som väldigt primitiv, ungefär som: "släng ut dem" åt det Sverigedemokratiska hållet. Vi har trots allt inte haft den uppfattningen i botten, skulle jag vilja hävda.

Vad tror du väljarna tycker nu? Banar ert beslut väg för Sverigedemokraterna?
– På kvällen den 19 september vet vi. Man kan säga så här att fram till den här debatten var jag inte alls säker på att Sverigedemokraterna skulle klara spärren till riksdagen, för jag var av uppfattningen att detta blir ett val mellan två alternativ, med Fredrik Reinfeldts gäng på ena sidan och Mona Sahlins på andra sidan.

– I den valkampen kommer så att säga de andra partierna i kläm, därför att inte minst massmedia kommer att fokusera på de stora. Men efter de cirka 14 dagar som debatten pågick som värst har jag nog svängt i den frågan. Jag tror nog faktiskt att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen.

Men kommer de in i kommunfullmäktige i Vellinge?
– Det finns nog en sådan risk.

Och det beror på er svängning?
– Det jag tyckte var mycket tydligt i den här debatten var att den här frågan väcker enormt starka känslor. När den här frågan dyker upp åker skygglapparna på hos människor som jag betraktar som väldigt sansade och lugna. Man är antingen oerhört mycket emot eller oerhört mycket för. Det finns liksom ingenting däremellan. Då finns det naturligtvis alltid en risk. För att få en plats i KF i Vellinge krävs inte så förbaskat många röster. 51 platser och 23 000 röstberättigade och av dem är det 80-85 procent som röstar.

Ni har ju inte alls lika stort stöd i riksdagsvalet och det lär ju bero på att flyktingmotståndare i andra partier röstar på er i kommunalvalet? Hur tror du det blir nu?
– Det är ju en hypotetisk fråga, men jag svårt att ha en bestämd uppfattning, jag kan möjligen befara att Sverigedemokraterna kommer in men hur det kommer att slå i övrigt har jag ingen uppfattning om. Det finns ju så många andra frågor som kan få en avspegling i valet. Det är inte så lätt att ha en uppfattning om att just den här frågan kommer att leda till ett stort ras.

I debatten har vissa framställt er som rasister. Hur kommenterar du det?
– Det jag tycker är besvärande i den här debatten är att har man aldrig så lite kritik mot den förda politiken, betecknas man genast som rasist. Ställer man ändå upp på något slags grundläggande värdering, då betraktas man som en förrädare mot svenskheten. Om vi tar de ensamkommande flyktingbarnen som exempel, så har de säkert en förskräcklig bakgrund utifrån ett svenskt perspektiv. Ingen anar väl ens vad de gått igenom på sin resa hit. De har inte gjort mig någonting och jag har ingenting emot dem som personer. Tvärtom är det klart som tusan att det är unga, förhoppningsvis energiska, framåt människor och när de nu är här så vore vi dumma i Sverige om vi inte utnyttjade deras möjligheter.

– Men jag vill ändå förbehålla mig rätten att vara kritisk mot mycket av det vi gör i integrationspolitiken. Vårt system leder uppenbarligen till att människor i allt för stor utsträckning hamnar utanför samhället i ett bidragsberoende i segregerande boenden som cementerar deras utanförskap. Risken med det uppskruvade tonläge som vi har i vår debatt och som blev tydlig här i november var att sansade människor vågar till slut inte delta i debatten, eftersom de inte vill utsätta sig för det som jag utsattes för. Jag har fått många reaktioner inte minst från kolleger som säger att efter det som hände dig i november, så kommer vi över huvud taget inte att delta i den här debatten, för det är inget eftersträvansvärt. Det som då blir tragiskt blir att vi överlämnar den här frågan till att bara debatteras av extrema politiska partier till vänster och höger.

Vad utsattes du för?
– Det är svårt att beskriva med ord. Men att vara i en sådan massmedial storm som jag befann mig i, med 2000-2500 mejl under tio dagar och inte en minut över, börjar drabba familjen. Alla dras in i det. Man får känslan: skall det här aldrig ta slut, men det bara fortsätter och fortsätter. Vi som varit utsatta vi vet precis hur det är.

Har det lagt sig?
- Ja.

Det här beslutet som ni nu har fattat, är kommunfullmäktigegruppen enig? Finns det partikamrater som hade velat säga nej till att ta emot de 5-8 ensamkommande flyktingbarnen?
– Det är klart att det i en så stor grupp som vi har finns en gradskillnad. Men det är ingen som under den här tiden och under de möten som vi har haft har markerat en avvikande hållning eller röstat emot. Jag upplever att det sätt som jag agerat på har ett starkt stöd i vår grupp. Ingen har krävt att jag skall avgå. En helt enig KS-grupp stod bakom beslutet.

Finns det någon skillnad mellan gamla och nya moderaterna?
– I den här frågan går det ingen skiljelinje mellan gamla och nya moderater. Det finns ingen risk för splittring.

Hade du kunnat tänka dig när du tog över efter Holm att det skulle bli så här?
– Jag har varit med länge och jag visste att frågan kring flyktingmottagande och invandring var kontroversiell men jag blev ändå väldigt överraskad av den känslomässiga debatt som utbröt. Klart som katten att jag efteråt har ägnat stor tid åt att fundera på hur man skulle ha gjort i stället. Men samtidigt är jag inte typen som gräver ner mig i det som har varit utan försöker väl mer titta framåt.

Tycker du att du har blivit orättvist behandlad i pressen?
– Jag vill inte hävda att jag blivit feltolkad eller felciterad. En sak är mycket tydlig. I princip samtliga journalister som intervjuade mig, hade en ambition att sätta åt mig. Det var inte bara den allmänna journalistiskt kritiska inställningen, utan här var det väldigt uppenbart att jag skulle framstå som en ful fisk.