- fredag 3 september 2010
-
Vellinge
10°C
- Annons
- Prenumerant
Text: Therese Thomasson
Uppdaterad 15 november 2009 23.35
Publicerad 12 november 2009 16.43
[+] [-] Textstorlek |
Skriv en kommentar |
HÖKÖPINGE. Ragnar Jacobs är ute och går med hunden Sassa.
– Hon har varit med på TV. Hon blev slagen som liten och behövde någon som tog hand om henne, berättar han.
Ragnar Jacobs fick reda på att det skulle starta ett boende för flyktingbarn när att vägföreningen la en lapp i hans låda i tisdags.
– Som medmänniska anser jag att det är helt okej om det gagnar de som kommer, säger han.
Grannarna pratar om värdeminskning på husen. Sedan finns det en annan aspekt också.
– Jag tror att många som bor i Vellinge väljer moderaterna för att de har den ståndpunkten om flyktingar. Jag tycker att ensamma barn är en sak, men det är skillnad om det kommer hit föräldrar också, säger Ragnar Jacobs.
Vellinge har inte skrivit på avtal om att ta emot flyktingar, inte heller om ensamkommande flyktingbarn.
– Men frågan är om du gör rätt när du sticker folk i ryggen – som Malmö har gjort med Vellinge nu.
Han är på väg mot den gula träbyggnaden där vandrarhemmet ligger. Idag lyser det i fönstren, men flyktingbarnen har inte kommit ännu.
Utanför står två killar i 30 årsåldern som säger att de försöker få ihop en välkomstkommitté.
– Vi vill för det första veta om det verkligen är barn som kommer, säger Peter Nilsson.
Någon annan plan för välkomnandet vill han inte formulera.
Längre ner på gatan går Riika Siltanen med en barnvagn. Hon flyttade till Sverige från Finland för fem år sedan.
– Vi är inte så glada över det här. Jag läser många finska tidningar och ofta är det inte barn som kommer utan vuxna som säger att de är yngre, säger hon.
Det gör henne orolig för säkerheten.
– Mina barn går i närheten på dagis och det känns inte bra att nästan vuxna unga killar ska bo så nära, säger hon.
De flesta Hököpingebor Sydsvenskan pratar med är oroliga och tycker att boendet känns otryggt.
Linda Augustsson är ute och går med Alice, 1 år, i barnvagn.
– Det är jättefint att de ska ta hand om dem, men man undrar var gränsen för barn går? Är det 18 åringar tycker jag att det är bättre om man tar hand om mindre barn, säger Linda Augustsson.
Hon får medhåll av Doris Ekdahl, som också är ute och rastar sin hund tillsammans med maken Helge.
– Tonåren är den värsta åldern. Det kommer att bli bråk. Här finns inget att göra. Inte ens en affär, då får de åka till Tygelsjö, säger Doris Ekdahl.
I en bil sitter Johan Torgander och väntar på en bekant. Han berättar att han just har köpt ett hus i Hököpinge.
– Det känns otryggt. Jag har en flickvän och en son på tolv månader. Jag reser mycket i mitt jobb och de ska vara här själva, säger han.
Han är rädd för att det ska bli ökad brottslighet i byn.
– I Malmö är det kört. Vi bor här för att vi vill ha lugn och ro, säger Johan Torgander.
Det är inte långt till Malmö i Hököpinge, bara 1,3 kilometer. Där går kommungränsen.
% är glada
% är likgiltiga
6
Två Lejon får nya ägare
Arbetslöshet het fråga på debatt
Fågelfest i dagarna tre
Lindriga skador efter bilolycka
