Trelleborg

Hallongården - ett av Trelleborgs främsta besöksmål - ”Vi vill att det ska kännas som att man kommer hem till oss”

Bodarp Artikeln publicerades
Kerstin Biärsjö vandrar runt bland de kilometerlånga raderna hallon. I famnen håller hon sitt barnbarn Signe som får följa med mormor vartän hon går.
Foto: Tomas Nyberg
Kerstin Biärsjö vandrar runt bland de kilometerlånga raderna hallon. I famnen håller hon sitt barnbarn Signe som får följa med mormor vartän hon går.

Drygt fyra kilometer hallon och en hel massa andra bär, två kaféer och 80 000 besökare om året. Man förstår snabbt att Hallongården är ett av Trelleborg kommuns största besöksmål.

– Vi vill att det ska kännas som att man kommer hem till oss, säger ägaren Kerstin Biärsjö.

Det ser ut att bli ett bra år för hallonen. Kerstin Biärsjö går rad upp och rad ner och inspekterar några av de tusentals hallonplantor som står inkvarterade i sina krukor i höga vita odlingstunnlar i den svaga sluttningen, just nedanför gården där hon själv växte upp. Hon är sjunde generationen på gården; i famnen håller hon den nionde, barnbarnet Signe som får följa med mormor överallt.

– De som kommer hit i sina högklackade skor kommer fram här också, säger Kerstin Biärsjö och pekar ned på det nyklippta gräset mellan raderna av hallon.

För det är så här hon vill ha det på sitt Hallongården. Det ska vara snyggt och välkomnande, lättillgängligt och kravlöst.

Raderna av hallon sträcker sig kilometervis genom de vita tunnlarna.
Foto: Tomas Nyberg
Raderna av hallon sträcker sig kilometervis genom de vita tunnlarna.

– Vi hade en kund här som sade att: ”Min dotter hon har suttit och kollat på den där hönan nu i en timme”. Det är inte så vanligt att man åker ut någonstans och bara är, säger Kerstin och pekar på ett besökande barn som är i färd med att riva loss lite gräs för att mata några av gårdens getter som står och njuter av solen precis intill hallonodlingen.

Hallongården är hobbyn som blev ett företag som blev en heltidssyssla som blev ett av Trelleborgs kommuns populäraste turistmål. Inklämt vid en kurva i den pyttelilla byn Bodarp är det lätt att missa för den som inte har vägarna förbi. Men vägarna förbi är vad folk tycks ha. En sommardag kommer mellan 1 000 och 1 200 besökare för att plocka bär, botanisera bland Hallongårdens prisbelönta mathantverk eller bara fika och njuta av utsikten över Söderslätt.

Hyllorna i butiken är fulla av egenförädlade bärprodukter.
Foto: Tomas Nyberg
Hyllorna i butiken är fulla av egenförädlade bärprodukter.

– Och innan vi öppnar då är det kö dit, säger Kerstin Biärsjö och pekar bort mot en flagga en bra bit från ingången till självplocksavdelningen där hallonen finns.

Det som började som en självbetjäningsbod för hallon om somrarna är i dag en jätteverksamhet med flertalet anställda. Kaféet och butiken räcker inte längre till så ytterligare en uppsättning kafé och butik håller just på att färdigställas, nedanför den en nyanlagd gräsmatta för fler fikande gäster och framtida midsommarfiranden.

– Vi ska ha en lekplats också med det har vi inte hunnit med ännu, säger hon.

Med de många besökarna kommer utmaningarna. Varje år, säger Kerstin, har de lovat sig själva att inte växa mer men det tycks vara svårt att låta bli.

I dag utgör hallonen bara en del av det som odlas på gården. Efterhand som odlingarna har vuxit har fler sorters bär tillkommit. I jämna rader står både blåbär, björnbär, sparris och mer därtill.

Hallongården blir större men Kerstin värnar om det familjära och småskaliga. Och trots att det stundtals kan vara mycket folk hittar besökarna alltid en liten gräsplätt som kan kännas som deras för en stund. Där kan de sitta och ladda batterierna mellan plockningarna eller fika från en färdigpackad korg från kaféet.

– Ibland kan man se familjer som bara ligger på rygg en hel dag. De har en filt och sen sitter de bara här och njuter. Ungefär som man är på stranden, säger Kerstin Biersjö.

Gårdens getter tar en paus från eftermiddagshettan.
Foto: Tomas Nyberg
Gårdens getter tar en paus från eftermiddagshettan.

Klockan slår och det är dags att öppna självplocket för dagen. Trots att det är vardagseftermiddag när TA är på besök har ett tjugotal besökare samlat sig till självplock och står förväntansfullt och väntar på att få bli insläppta till jordgubbsraderna där bären hänger tungt på plantorna.

Man ska känna sig som hemma på Hallongården, men inne i bärtunnlarna är plockningen organiserad. Kerstins man, Johan Biärsjö, ger tydliga direktiv till de nykomna besökarna: ”Ta inte med era egna hinkar, det blir för krångligt att väga. Gå en bit in på raden, där är bären bättre”. Det är bara Signe, nyss nedsläppt från Kerstins famn, som får göra lite som hon vill bland jordgubbarna.

Nästan gömda bland de prunkande jordgubbsplantorna sitter Jeanette, Felicia och Wille Thornberg. Jeanette är mamma till Felicia och Felicia är mamma till Wille, som inte är gammal nog att föra någon egen talan men ser ut att trivas bra bland jordgubbarna.

– Vi bor i Vellinge så vi brukar köra hit och ta en fika ibland. Det är lagom avstånd och trevligt att komma hit, säger Felicia Thornberg.

– De har gjort det jättefint här. Man kan ju plocka bär på andra ställen men då ser det kanske inte ut såhär, med fina buskar och fina bär, säger Jeanette Thornberg.

– Ja man kan äta glass också, det får man inte glömma. Det har du gjort Wille, säger Jeanette Thornberg och lockar fram ett leende hos sitt barnbarn.

Felicia, Wille och Jeanette Thornberg har åkt från Vellinge för att plocka jordgubbar och äta glass.
Foto: Tomas Nyberg
Felicia, Wille och Jeanette Thornberg har åkt från Vellinge för att plocka jordgubbar och äta glass.

Under vårt besök i slutet av maj är hallonen inte långt borta. Kerstin Biärsjö känner lite på en hallonplanta och konstaterar att det nog inte dröjer länge innan de gröna karten börjar skifta färg.

– Det är ju en viss känsla att gå i sådana här hallonrader fulla med röda bär; stora, fina, vackra och lättplockade. Besökarna är helt saliga när de går ut ur raderna här, säger Kerstin Biärsjö.

Tillbaka uppe i kaféet, där vi började vår rundvandring, vinkar Kerstin av en busslast med pensionärer som gjort ett stopp på sin resa mellan Vellinge och Simrishamn. De är nöjda med dagen som de ju tyckte var så trevlig. Caféet håller på att stänga men ett par tillresta utländska turister hinner ändå få sig en fika i den eftermiddagsvarma trädgården.

Inne i butiken byter Kerstin Biärsjö plats på en plastskylt som hamnat fel på hyllorna med deras egna förädlade bärprodukter. Signe river ner en låda med pixiböcker som mormor Kerstin får plocka upp.

– Vi vill att det ska kännas som att man kommer hem till oss, säger Kerstin Biärsjö.

Tre generationer på gården. Kerstin Biärsjö tillsammans med dottern Anna Biärsjö. Gårdens yngsta generation representeras av kusinerna Vilgot Biärsjö, Maja Biärsjö och Signe Nordh.
Foto: Tomas Nyberg
Tre generationer på gården. Kerstin Biärsjö tillsammans med dottern Anna Biärsjö. Gårdens yngsta generation representeras av kusinerna Vilgot Biärsjö, Maja Biärsjö och Signe Nordh.