Utan hiss tvingas han flytta
Allan Christiansen är beroende av sin permobil. För att komma ut ur huset behöver han en trapphiss som han fick beviljad av bostadsrättsföreningens styrelse för några år sedan. Han behöver dessutom en automatisk dörröppnare. Men nu hotar styrelsen med att ta bort hissen och någon dörröppnare beviljar man inte.
– Om jag inte får ha kvar hissen måste vi flytta. Varför ska de bestämma om vi ska bo kvar eller inte? säger Allan Christensen.
Hemma i bostadsrätten i Trelleborg har paret Christiansen precis byggt om för en halv miljon kronor för att Allan ska kunna komma fram med sin nya permobil. Han har blivit beviljad en automatisk dörröppnare av sin arbetsterapeut och i oktober kommer en specialanpassad bil. För att kunna använda den behöver han installera ett eluttag i garaget. Också det sätter bostadsrättsföreningens styrelse stopp för.
En ansökan om bidrag från kommunen ligger färdig, men för att kunna skicka in den behöver han bostadsrättsföreningens tillåtelse. I det brev där hans begäran avslås skriver styrelsen att hissen kan tas bort om någon i huset åberopar likabehandlingsprincipen eftersom det strider mot lagar och stadgar.
– Jag ser brevet som ett hot. Jag kan ju inte gå och oroa mig för att de när som helst ska ta bort hissen, säger Allan Christiansen.
Ulrika Blomqvist är chefsjurist på Sveriges bostadsrättscentrum AB. Hon har svårt att se att en förening kan neka dörröppnare och eluttag genom att åberopa likabehandlingsprincipen.
– Grunden till likabehandlingsprincipen är att ingen ska gynnas på någon annans bekostnad, det brukar komma upp i helt andra typer av frågor. Jag har svårt att se hur resonemanget håller ihop när styrelsen nekar till en dörröppnare, säger Ulrika Blomqvist.
Däremot kan hon se att principen skulle kunna vara aktuell om samtliga boende skulle tvingas betala en extra elkostnad för uttaget.
– Självklart är jag beredd att betala elkostnaden för uttaget till bilen och om det skulle kosta något att ta bort det om jag flyttar, säger Allan Christiansen.
TA har sökt föreningens ordförande utan att få svar, men föreningens sekreterare, Jane Larsen, bekräftar att fallet har varit uppe för diskussion i styrelsen.
– Beviljar man en kan alla andra också begära specialanpassning, det kan bli hur mycket som helst. Och flyttar personen måste det återställas, säger hon.
Allan kan inte leva som vem som helst utan sina hjälpmedel, resonerade ni runt det?
– Jag vet faktiskt ärligt talat inte, det är bättre att du pratar med ordföranden, det är han som har hållit i det, säger Jane Larsen.
Allan Christensen har svarat på föreningens avslag och åberopar då likabehandlingsprincipen som förbjuder diskriminering där personer med funktionshinder hindras att uppnå jämlika villkor. Tillbaka fick han ett brev där det står ansökan ändå inte beviljas.
– Jag trodde de skulle backa, jag tycker inte att det är orimliga saker jag kräver, jag vill ju bara komma ut utan att göra märken i dörren och kunna använda min bil. Jag ska ta kontakt med min jurist så får vi se hur vi går vidare med det här, säger Allan Christiansen.
