Urspännande utställning
Utställningen "Har du tid?", med undertiteln "trehundrafemtioelva klockor, tre solur och ett konstverk", lär bli en samlingspunkt inte bara för historiskt och estetiskt intresserade, utan även för dem som vurmar för teknik och mekanik.
En sådan person är urmakaren Bengt Svensson från Malmö. Han skulle aldrig bära batteridrivet, och stängde sina butiker när sådant blev det enda som gällde. Han övergick till att reparera antika klockor, och har haft händerna fulla sedan dess. Bengt renoverade tornklockan i Malmö Rådhus, en procedur som finns förevigad på en kortfilm.
– Jag försökte laga farfars gamla klocka redan när jag var sju. Med hammare och stämjärn, bekänner Bengt.
– Min far sa att jag fick se till att laga klockan, den dagen som jag kunde på riktigt. Drygt 20 år senare kom han faktiskt med den!
Bengt är urtypen för en klocksamlare. En klocka är inte bara en klocka, utan en "schwarzwaldare" (tillverkad i urverksmeckat runt tysk-schweiziska gränsen), en "Linderot", "Zappler" eller en "Kjerström."
Just de senare tillverkades faktiskt i Trelleborg, åtminstone på 1700-talet. Staden har haft flera urmakare, med anor från de tre "klensmeder" som Linné noterade 1749.
– Det här visar att Trelleborg inte bara var en fjuttig bonnhåla. Det har funnits riktiga stjärnskott här, noterar museichef Ingela Jacobsson.
Äldst är soluren i sten, från 1400- eller 1500-talet. Som klockor är de usla, och visar bara rätt tid fyra gånger om året. I takt med samhällets utveckling har högre krav ställts på exakthet.
De tidiga klockornas ensamma timvisare fick under tidiga 1700-talet sällskap av en minutvisare, först i fickuren. Riktigt intressanta blev minuterna först när tågen började gå under 1800-talet. Då kom också sekundvisaren.
Kring förra sekelskiftet blev väggklockorna mer av var mans egendom, med billiga importerade "Amerikaklockor" – även kallade "sillalådor", efter sin fyrkantiga form.
– Klockor har alltid varit statussymboler, berättar Bengt Svensson. Och i gamla tider var det bara högreståndsfamiljer som hade råd med dem.
En unik klocka är väktaruret, ur Trelleborgs museums egna lager:
– Ett vanligt Moraurverk, men med en urtavla av piggar, berättar Bengt Svensson fascinerat. När väktaren vred om sin nyckel for en pigg ut, så att man kunde se när kollen skett. Den lämnades in av familjen Kock 1936.
Den mest spännande pjäsen är också inhemsk. Ett "Apostlaverk" av Bernt Olof Kjerström i Trelleborg, tillverkat på 1770-talet. Och sedan försvunnet i 150 år.
Ex-trelleborgaren Per Ragnarsson, ett tag chef för Tekniska museet i Malmö, berättar att han och hans fru köpte en liten gård där det enligt uppteckningar funnits ett orgelspelande urverk av Kjerström.
En lång detektivjakt vidtog, genom släktregister och bildarkiv. Per Ragnarsson fann vad han sökte, genom Kjerströms familj, där urmakaryrket levt kvar i sex generationer. Nu är apostlaverket utlånat till Trelleborgs museum, om än i icke fungerande form.
Planer finns på en renovering. Kanske får Bengt Svensson göra jobbet:
– Att kunna återställa ett urverk så bra som möjligt, helst lite bättre, det är det jag älskar, säger han.
