Trelleborg

Tröttnat på #metoo? Jag med.

Trelleborg Artikeln publicerades

I mer än en månad har den rasat, den lavin som fått hashtaggen ”me too”, med en snöbollseffekt som numera skymmer fönstren även på Turning Torso. Och jag orkar snart inte höra mer.

Lars Thulin.
Foto: Tom Wall
Lars Thulin.

Om att ännu en grupp kvinnor drabbats, alltså. Och lidit i tysthet, i likhet med sina systrar på opera- och teaterscener, inom mediaföretag och musikbranschen, juristbranschen och teknikbranschen. Snart är bara ABF:s knypplingskurser kvar som fredad zon för kvinnor i världens mest jämställda land.

Nu vill jag inte läsa mer om tafsanden, översitteri, inskickade men ej beställda dickpics och manliga ”genier” som tar sig konstnärlig frihet med kvinnliga kroppar. Vilka tror vi att vi är?

Och när denna revolution äntligen inträffar, vad gör vi killar då? Ber vi om ursäkt och kickar ut de ruttna äpplena ur tunnan? Nä. Vi kommer med patetiska invändningar som ”inte alla killar gör så”, och ”ska man inte få flirta lite oskyldigt?”

Bortsett från att det mesta som beskrivits knappast kan kallas att ”flirta oskyldigt” utan mera ”anta att man råkat hamna på porrklubb”, så är invändningar faktiskt irrelevanta just nu.

Mina bästa herrar, dra huvudet ur rumpan – era egna rumpor; andra människors, det kan inte nog understrykas, är off limits – och se er omkring. Floden av bevis är överväldigande. Man står inte mitt i en lavin, med snö upp till näsborrarna, och säger lugn i stormen, skicka mig en snorkel bara så får vi granska det här snöflinga för snöflinga.

Sanningen är den att tjejerna har rätt. Vi har betett oss som svin och de har fått nog.

De av oss som inte betett oss som svin har antagit att detta är ett NAP, som författaren Douglas Adams brukade säga, Någon Annans Problem. NAP-fenomen syns inte och finns följaktligen inte heller. Man kan få dem tappade i huvudet, kliva över dem dagligen på sin väg till bussen, till och med hitta dem simmande på rygg i sin soppa utan att reagera.

Många killar fattar inte att elefanten i rummet har släpats fram, och ligger döende på vår gemensamma vardagsrumsmatta.

Och de som gör det verkar helst vilja diskutera vilken sorts knappar som är lämpliga på en elefantskötares uniform, och i vilken ordning man bör putsa dem.

Vi män är rika på mycket, men vårt förtroendekapital är slut. Jag är ledsen, men just nu är det bara total pudling som gäller. En Full Metal Kungspudel, med svansen mellan benen (åter igen: era egna), blottad strupe och spellistan "Absolut pudel" på stereon. Pudla, eller förbli en luspudel.

Det är inte läge för att argumentera. Det är dags för missbrukarinterventioner och haverikommission. Kanske inte en spansk inkvisition (ingen väntar sig, som bekant, en sådan) eller häxjakt, utan en uppriktig försoningsprocess. Som börjar med att man inser sina brister och fel, och vad de åsamkat ens medmänniskor.

Elefanten i rummet är döende. Dags att köra ut den till elefantkyrkogården.

Fakta

Kulturtips inför helgen

1. Utställning. Dansken Peter Callesen är skulptör – i papper. Vernissage för ”White Diaries” på Trelleborgs Museum lördag 24 november klockan 12.30.

2. Skivmässa. På Parken i Trelleborg på söndag 12-15 hittar man mellan säljare från både Sverige Tyskland och Danmark.

3. Orgelkonsert. Domkyrkoorganist Robert Bennesch spelar på Sveriges största digitalorgel i S:t Nicolai kyrka, Trelleborg, på söndag klockan 18.

Visa mer...