Trelleborg

Tretton tuffa motorcykelbrudar i skinnförpackning...

Trelleborg Artikeln publicerades

De tar hellre en fika vid vägrenen än mekar i garaget. Och de bangar inte för att dra på sig tajta svarta läderbrallor i stekande sol. Qvinns MC är ett annorlunda mc-gäng, bara för kvinnor.

Klockan närmar sig sex på eftermiddagen och solen steker på Stortorget. Det mest förnuftiga i detta ögonblick borde vara att ligga på stranden med en kall dricka och minimalt med kläder på sig. TA:s utsända svettas floder i sin tunna sommarklänning och tittar med häpnad på en handfull kvinnor som står bredvid sina motorcyklar mitt på torget med tjocka tajta svarta skinnbrallor på sig. Stövlar och skinnjacka. Hur står de ut i värmen?

– När man kör känns det faktiskt inte, men visst, nu innan vi gett oss iväg känner man hur svetten rinner, erkänner Marie Ferm-Olofsson.

Hon är bland de första på plats och väntar på att fler ska dyka upp till kvällens Qvinns-körning. I dag är målet Löddeköpinge.

– Vi brukar bli mellan 10 och 20 tjejer varje gång, fler när det är fint väder, berättar Marie Ferm-Olofsson. Från maj till september är de igång. Turerna brukar sträcka sig mellan 5 och 20 mil och tar 3– 4 timmar. Syftet är att träffas, ha kul, fika och glida fram på motorcykel i lagom takt.

– Visst har vi väl en annan inställning än killarna. De kör tuffare än vi, både snabbare och längre. Vi tycker det är roligare att stanna ofta och fika och prata.

Och att hänga i garaget och meka med hojen är inget som lockar det här gänget.

– Nej, de flesta tjejer är nog ihop med någon som gillar att meka. Själv vill jag bara vrida på nyckeln, köra och tanka, ler Marie Ferm-Olofsson och de andra nickar instämmande.

– Skulle det hända något på vägen, finns det alltid någon hjälpsam typ som stannar, fyller Rita Lenander i.

Yamaha, Kawasaki, Suzuki och Ducati märks bland motorcyklarna på torget. Inga flådiga Harley Davidson à la Easy Rider. Några tekniknördar är de knappast.

– Nej, fnissar Marie Ferm-Olofsson, ibland frågar våra män oss om nån ny tjej som har hängt med. Vad körde hon? Vilken årsmodell? Ingen aning, svarar vi, för vi har ju snackat om helt andra saker än motorcyklar på träffen och koncentrerat oss på att lära känna tjejen i stället... Att hänga med Qvinns ut på vägarna är inte så komplicerat.

– De flesta tittar på körschemat på vår hemsida och hänger på när de kan. I bland övernattar vi . Någon gång gör vi nåt annat, som att åka till ett ställe och rida på islandshästar. Men man behöver absolut inte vara medlem i Qvinns för att köra med. Alla tjejer är välkomna, betonar Marie Ferm-Olofsson.

Män är däremot portade. Bara en gång om året är de välkomna.

– På vår årliga kortegekörning i september. Då får man ta med sig respektive eller nån annan och så kör vi till Yamahas gård Hanksville Farm utanför Svalöv. Förra året var vi 200 stycken i kortegen! berättar Marie Ferm-Olofsson.

Det var hon som tillsammans med svägerskan Gitte Jensen drog igång Qvinns för ett par år sedan.

– Jag hade åkt en del när jag var yngre, men då var det inte så vanligt med tjejer som körde själva. Men jag och Gitte bestämde oss för att ta mc-körkort, vi hade en cykel tillsammans som vi övningskörde på.

Efter ett tag kom tankarna på att starta ett tjejgäng som körde tillsammans.

– Vi kontaktade dom vi kände och sen har det spridit sig. Nu kan det dyka upp tjejer från Ystad, Kristianstad, Malmö och Österlen när vi kör.

I samma ögonblick som hon säger det rullar Mi Jacobsson från Österlen in på sin Suzuki Marauder.

– Ute på Österlen finns inget liknande Qvinns, säger hon. Och så är jag gammal trelleborgare, så jag kör gärna hit. Jag har precis kört 14 dar i Skottland, men man blir aldrig trött på det, skrattar hon. En liten skotsk nallebjörn får åka med henne. En annan liten mascot, vid namn Werner, sitter fastkilad framför Marie Ferm-Olofsson.

– De flesta brukar ha nån liten skyddsängel med sig, förklarar Mi Jacobsson.

Skydd är överhuvudtaget något som alla tjejerna är mycket måna om. Trots värmen och promenadtakt på vägarna är det full mundering som gäller. Några har ryggskenor, andra benskydd om motorcykeln trillar. Alla kör i skinnställ.

– Man måste alltid ha skinnställ när man kör, betonar Rita Lenander och nyper i byxorna för att visa hur tjocka de är.

– Jag skrapar hellre upp det här än mitt eget skinn.

Så sätter hon sig på sin Kawasaki, startar med ett vrål och glider iväg mot Löddeköpinge tillsammans med tolv andra brudar i skinnförpackning.





Louise Voll Ercolino

0410-545 41

louise.voll.ercolino@allehandasyd.se
TRELLEBORG