Tjejen som vill leka med lejon

Utanför ytterdörren jamar en av familjens katter samtidigt som den försöker smita in. Hunden lufsar piggt ner för trappan för att hälsa. Men snart är det dags för allt annat än normala husdjur – då är det nämligen dags för 19-åriga Moa Granvik att ta hand om djurens konung.

I fyra veckor ska hon hjälpa till att gå ut med lejonungar, bygga staket och utföra andra lämpliga sysslor i det reservat där hon ska arbeta som volontär. Tanken med projektet är att lejonungarna, som fötts i reservatet, så småningom stegvis ska placeras ut i naturen.

Och den mänskliga kontakten ska därför vara begränsad.

– Jag är med på steg ett. Steg två får jag inte vara med på eftersom lejonen där helt slutat ha mänsklig kontakt, säger Moa Granvik.

På bordet framför henne ligger en massa kataloger från företaget som arrangerar hennes drömresa. På katalogernas framsidor kryllar det av exotiska djur. I samband med en mässa fick hon kontakt med arrangören och har sedan dess gjort sitt bästa för att ta reda på allt som behövs inför resan.

Till sin hjälp har hon haft en person som tidigare själv varit med på just det projekt som Moa ska delta i. Därigenom har hon också fått reda på alla måsten, det vill säga bland annat vaccinationer.

Hon har redan hunnit vaccinera sig mot hepatit a och b, polio och gula febern. Dessutom har hon köpt malaria- och koleratabletter.

Men nu när allt det är fixat vill hon fokusera på det positiva. Nu kan hon knappt bärga sig. Hon vill bara iväg.

– Självklart känns det pirrigt . Det händer ofta att jag ligger vaken på natten och planerar. Jag har aldrig tidigare flugit själv och nu blir det en flygtur med två byten innan jag når staden Livingstone i Zambia, säger hon.

Hemma i huset har hon tre katter och en hund. Under uppväxten har hon haft en mängd olika djur men för en tid sedan gjorde familjen sig av med hästarna.

– Vi hade helt enkelt inte tid med hästarna längre.

Egentligen är det inte en tillfällighet att Moa väljer att jobba med djur i någon form. Det tycks snarare vara förutbestämt.

– Jag genomförde en undersökning och resultatet från enkätundersökningen visade att jag borde arbeta med djur på något sätt. Att det blir som volontär beror nog på att det är något jag vill jobba med bredvid. Detta är en bra möjlighet att prova på utan att ha det som ett förstahandsval, säger hon.

En gång i tiden drömde Moa om att bli veterinär, men trots ett brinnande djurintresse är hon inte längre säker.

– Jag känner nog för mycket med djuren. Att ta hand om och träffa misshandlade djur hade nog tagit för mycket på mig, säger hon.

Men redan nu har Moa så smått börjat planera var nästa resa ska gå. Men det är givetvis under förutsättning att den här resan känns bra.

– Då ska jag försöka komma med på ett projekt med vithajar i Sydafrika. Även det är en dröm. Jag är jättefascinerad av vithajar, men har alltid trott att det skulle vara omöjligt att ha råd med, säger hon.