Trelleborg

Sveriges enda velodrom – hans vilda dröm

Trelleborg Artikeln publicerades

En gång i tiden pågick träningar här flera dagar i veckan. Idag är velodromen intill Köpingeskolan oftast öde och cykelbanans asfalt är täckt av sand, glaskross och sprickor. Bertil Björk hör till en inbiten grupp fantaster som fortfarande åker hit för att cykla.

Inte många känner till den. Ett ytterst fåtal besöker den. Men i sin bortglömdhet är Trelleborgs velodrom mytomspunnen och kultförklarad.

Av allt att döma är anläggningen, som ligger intill Köpingeskolan, dessutom den enda velodromen i hela Sverige.

Under slutet av 1970-talet och fram till mitten av 1980-talet anordnade Trelleborgs Cykelklubb, TCK, träningar här flera gånger i veckan. Successivt avtog aktiviteterna. Men det finns dem som drömmer våta drömmar om att velodromen ska få nytt liv.

- På nätet cirkulerar ett rykte om den här platsen. Det pratas om velodromen i Trelleborg, men inte många har varit här, berättar Bertil Björk, aktiv i Cykelklubben Röda Möllan.

Han hör till undantagen då han tillsammans med cykelkompisar från Malmö tagit sig hit flera gånger.

Efter en längre stunds hårt sopande, för att få bort, eller åtminstone reducera mängden av glassplitter som täcker velodromens asfalt, har de cyklat runt i timmar på sina tävlingscyklar.

Och trots den intensiva förberedande städningen är det alltid värt mödan, försäkrar Bertil Björk.

När han pratar om velodromen sänker han rösten en aning och det lyser i ögonen på honom.

Det här är en magisk plats för den inbitne, inget snack om det.



- Intresset för velodromer har ökat. En del som börjar kommer från underground-rörelser inom skateboard. Och cykelbud i större städer som New York använder ofta fixie-cyklar.

Fixie är en enväxlad cykel med fast nav. Pedalerna roterar med hjulet och proffsen kör utan bromsar. Måste man bromsa gör man det i stället genom att sänka farten på pedalen eller genom att sladda. Men själva bromsandet är sällan i fokus.

- När vi kört här på velodromen har vi legat fem stycken i rad. Alla ska ha samma hastighet så att man får igång ett flöde. Man får dra på hårt liksom. Man kommer säkert upp i 60 kilometer i timmen, säger Bertil Björk.

Mängden av glassplitter är dock oroande.

Enligt Bertil Björk räcker det med att något dygn går från det att de städat till att nya krossade läskflaskor täcker banan.

-Kidsen hänger väl här. Det kan man förstå eftersom det är en schysst plats som är övergiven. Man tänker inte på att den finns, säger Bertil Björk.

Men visst hoppas han att någon förbarmar sig över anläggningen.

- En vision är att rusta upp velodromen lite och sen kanske ha en bana för BMX-cyklar i mitten. Det är överhuvudtaget intressant att veta om velodromen räknas som en idrottsanläggning.

Men för varken fritidsförvaltningen eller fastighetsförvaltningen är den bortglömda velodromens framtid något som diskuteras.



ººDen som verkar veta och komma ihåg mest är Stellan Linsjö, byggnadsingenjör och konsult. Men han påpekar att inte heller hans kunskaper i ämnet är särskilt breda.

- Jag var med och byggde den 1977 då jag jobbade på Skanska. Men vad som ska hända med velodromen nu det vet jag inte, säger han.

Börje Eriksson har varit aktiv i TCK sedan 1957. Enligt honom kunde velodromen byggas tack vare ett starkt stöd från cykelklubbskollegan Ebbe Svensson, nyligen bortgången.

- Utan honom hade det nog inte blivit något alls. Han jobbade på Köpingeskolan och var drivande. Även om den inte blev någon tävlingsvelodrom var det här viktigt, framförallt för ungdomarna, säger Börje Eriksson.

Även för oppositionsrådet Catherine Persson, tidigare aktiv i TCK, väcker tanken på velodromen gamla känslor till liv.

- En tår hade nog fällts om den försvann. Helt klart. Det här är nostalgi från barndomen då jag tränade här flera dagar i veckan som nybörjare, säger hon.

Nyligen förvärvades fastigheten av Dagon AB. Företaget tycker dock det är för tidigt att säga något om framtiden för velodromen. Återkom i höst, är beskedet n