Trelleborg

Småilsk satir med självförtroende

Trelleborg Artikeln publicerades

Trelleborgsrevyn, Grand Trelleborg 4.1.

Betyg: 3


Regi: Christel Hansson Björkegren. Texter: Mikael Neumann, Sven Bjerstedt, Åke Cato, Magnus Christmar, Nils-Gunnar Snygg m fl. Medverkande: Charlotte Karlsson, Magnus Christmar, Nils-Gunnar Snygg, Ulrika Christmar, Pierre Malmqvist, Linda Winqvist, Peter Sjögren, Marcus Jönsson. Orkester: Magnus Rosengren, Fredrik Billstein, Alfon Wennerstrand, Elias Wennerstrand.

"Ja, snacka om humor - man kan för fasen tro man är på Trelleborgsrevyn!"

Den sarkasmen, uttalad av Pierre Malmqvist som kärv skånsk kock på besök bland flamsiga Hollywoodfruar i skönt kulturkrockande numret "Söderslottsfruar", är det säkraste tecknet på att Trelleborgsrevyn nått så långt att de vågar börja driva med sig själva.

Årets revy, en lössläppt historia med mer eller mindre skrattspeglande aktualitetskommentarer mixade med rent, gammaldags vitsande, fortsätter i samma stil som fjolårets jubileumsrevy. Alltså den där regissören Christel Hansson Björkegren lyckades piska en ensemble av "egna produkter" och ex-piggsvin till ett säkert gäng med schvung i stegen, till och med i nummer med spår av dans. Trelleborgsrevyn har självförtroende och är sugna på att roa, och det är den grund varpå varje lyckad lokalrevy vilar.

Sedan är det inte mycket att göra åt att 2013 rent nyhetsmässigt var lite av ett mellanår. Kanske bidrar det till att även revyn känns lite mellanår: jämntjock, med få riktiga toppar men heller inte många dalar.

Men idéerna flödar, och viljan till småilsk satir är tydlig. Den fallerande sjukvården och bristen på ambulanser får sina fiskar varmast, och Ulrika Stafström Christmars nästan desperata rop på en plats i äldrevården i "På ålderns höst" väcker både road och indignerad resonans i publiken.

Bankerna får sig en känga i det knäppa numret där rånaren Pierre Malmqvist försöker sig på det omvända tricket att sätta in pengar - på ett kontantlöst bankkontor.

Veteranen Nils-Gunnar Snyggs roliga ljugarbänksgubbe får en säker sparringpartner i Charlotte Karlsson, och ensemblens nyaste ansikte Peter Sjögren glänser framför allt i sångnumren, som över lag är välskrivna.

De bästa numren är dock de där ensemblen vågar lita på sin förmåga att tona ned flamset - Charlotte Karlssons riktigt rörande "vanliga tjej" som gnor med livspusslet - och där hela ensemblen kommer samman för att slå gnistor. Jag tänker på potpurriet "Hänt var det här", som efter en kavalkad av snygga parodier - exempelvis på Percy Nilssons glassbilsjakt med borrmaskin (på Hemglass fryntligt irriterande melodi) - slutar i en varm hyllning till hemstaden Trelleborg.

Rappt, roligt och rikt på idéer. Ett par föreställningar till, så fyller Trelleborgsrevyn salongerna.