Kattexpert hjälper Sessan, Stitch och Smiley att bli sams

SKEGRIE-YSTAD. – Jag är så van vid det där, säger Susanne Hellman Holmström och slår bort med handen.

– Folk tror att det bara är flum, att jag ska hypnotisera, prata med eller rent av sätta katterna i trans.

Inke och Pernilla Sveinbjörnsson i Skegrie är inga undantag. Därför kunde de knappt hålla sig för skratt när veterinären föreslog att de skulle kontakta just en kattpsykolog.

– Vi bara skakade på huvudena och tänkte gud vad knäppt. Men samtidigt var vi beredda att testa allt för att få slut på problemen.

I familjen finns tre katter – hannarna Stitch och Smiley, samt honan Sessan.

Problemen som familjen talar om var blodiga sådana. Pälslösa små partier på hankatten huvud vittnar ännu om våldsamma fajter.

Sedan honkatten Sessan kommit in i bilden hade nämligen de två hannarna sakta gått från vänner till fiender. När så snön föll i december förra året, och katterna valde att stanna inne på heltid, då brakade det loss ordentligt.

– Det var fruktansvärt. Man fick hela tiden ha koll och vara beredd på att ingripa när Stitch flög på Smiley, berättar Inke Sveinbjörnsson.

Lösningen skulle visa sig bli den från tv kända kattpsykologen Susanne Hellman Holmström. Ja, hon som var med i programmet Arga snickaren för att få bukt med olydiga missar som förstört en hel bostad.

Men själv vill hon inte kalla sig psykolog.

– Det är kopplat till så konstiga idéer. Jag föredrar kattbeteenderådgivare.

Hon har sysslat med katter i hela sitt liv – med allt från uppfödning, kattpensionat till försäljning av foder. Hon håller föreläsningar, har skrivit en bok och driver sedan tre år tillbaka sin egen beteendemottagning hemma i Hörby.

– Om någon ringer från Kiruna ställer jag så klart upp, fast via telefon. Då får man skicka bilder av sin katt och en ritning över hemmet så att jag får en bra överblick, säger hon.

Men helst gör Susanne Hellman Holmström hembesök. Då smyger hon in, sätter sig och kollar vad katterna pysslar med.

– Jag observerar och ställer massor av frågor. Sedan kommer jag med förslag till lösningar, berättar hon.

Hos familjen Sveinbjörnsson fanns en rad småsaker att ta tag i. Grannkatten som brukade smyga in och äta Stitchs mat skulle för det första bort.

– Tänk vad Stitch retat sig på honom, en inbrottstjuv som förstörde tryggheten i reviret, säger Susanne Hellberg Holmström.

Följden blev ju en arg Stitch som gärna bråkade med grannskapets katter. Och fick han inte tag i fienderna där ute, då fick han i alla fall tag i Smiley där hemma.

Lösningen på den spända stämningen? Aktivitet och stimulans och i gengäld uppmärksamhet på roligare saker. Här kom godisbollar, laserpekare och leksaker in i bilden. Plus en speciell dvd-film för katter, en som visar två busiga koltrastar.

Dessutom sitter numera en liten dosa i ena vägguttaget, som sänder ut lugnande doftämnen.

– Katter är ensamma ökendjur. De behöver inte en ledare utan en trygg tillvaro i sitt revir, och den tryggheten markerar de med doft, förklarar Susanne Hellman Holmström.

Med allt detta tog det bara några dagar innan familjen Sveinbjörnsson märkte skillnad.

– Det är otroligt, man tror nästan inte att det är samma katter som för två månader sedan. Nu kan de ligga i närheten av varandra och vi kan slappna av, säger de. Men det är ju inte katterna som i första hand ändrat sig, utan ägarna.

– Tidigare var vi bara vanliga kattälskare. Nu är vi medvetna om dem på ett annat sätt, vi samverkar med dem och är lyhörda, säger Inke Sveinbjörnsson.

Susanne Hellman Holmström nickar.

– Folk tänker ofta att man inte kan lära en katt, att den alltid gör som den vill. Men det handlar inte om att lära den, utan om att leda på rätt väg och ge goda förutsättningar för bra beteenden. Och sådant är viktigt.

– Det ska ju inte vara jobbigt att ha katt. Det ska vara roligt.