"Man måste sprida riskerna"

Spannmål säljs oftast genom handlare

Det finns olika sätt att sälja spannmål på. Oftast säljer lantbrukarna till en spannmålshandlare som i sin tur säljer vidare till enskilda företag som producerar exempelvis sprit eller bröd.
Lantmännen är den största enskilda handlaren i Sverige. De har 60-65 procent av marknaden i Sverige. I Trelleborgs kommun märks bland andra Södra Åbys lokalförening/Söderslätts spannmålsgrupp (SSG) bland konkurrenterna.
Lantbrukare kan sälja sina spannmål på flera olika sätt. De senaste åren har framförallt olika sätt att prissäkra varorna blivit viktiga.
Så här ser Lantmännens avtal ut (andra handlare – till exempel Svenska foder och Södra Åbys lokalförening/SSG – har avtal som liknar deras):
1. Poolavtal. Innebär att lantbrukaren levererar spannmål till Lantmännen och låter dem sälja spannmålet efterhand. Det innebär att lantbrukaren inte behöver följa marknaden och bedöma prisnivåerna själv.
2. Spot- eller terminsavtal. Lantbrukaren förbinder sig att leverera en viss mängd av en gröda i framtiden. En gång i veckan uppdateras terminspriserna och under resans gång kan lantbrukaren säkra sin leverans vid ett visst pris. Spotavtal är som terminsavtal fast med kortare leveranstid.
3. Spontanleverans. Lantbrukaren åker till en lagringsplats och säljer till dagspris. Inga avtal krävs.
(Lantmännen rapporterar att andelen som väljer de olika avtalen varierar men ligger på ungefär 40 procent för poolavtal, 40 procent för terminsavtal och 20 procent spontanleverans. Södra Åby lokalförening/SSG uppger att intresset minskat för terminsavtal efter prisnedgången under förra året och att 98 procent därför valt poolavtalet som innebär att lantbrukarna får ett snittpris av vad spannmålet sålts för.)

Förutom dessa finns vissa tilläggstjänster:
4. Depåavtal. För lantbrukare som inte kan eller vill torka och lagra spannmålet själv kan Lantmännen göra det mot en avgift.
5. Optionsavtal. Man säljer via terminsavtal men mot en avgift får man möjlighet att säkra priset vid en högre nivå om priset går upp efterhand.

Spannmålsbörser öppnar för spekulation

Numera kan lantbrukarna själva följa de aktuella spannmålspriserna i realtid på internet. De kan säkra priset på spannmål genom kontrakt som kallas futures. Det fungerar ungefär som aktiehandel och sköts genom en bank.
Innan skörden kan bonden sälja kontrakt på att leverera till exempel vete i en stad i Frankrike. Bonden kan köpa tillbaka kontrakten innan leveranstiden. Om priset har gått ned under tiden kan bonden köpa tillbaka lika många kontrakt som han sålde för en billigare summa. Därmed tjänar bonden pengar.
Sedan kan bonden sälja skörden till sin vanliga leverantör på Söderslätt. Eftersom priset med största sannolikhet gått ned ungefär lika mycket hos leverantören på Söderslätt förlorar bonden pengar när vetet säljs på riktigt.
Men totalt blir det plus minus noll jämfört med det värde kontrakten hade när bonden sålde dem. Bonden har alltså säkrat priset vid den nivå som fanns när kontrakten såldes.
Det här öppnar också för ren spekulation. Det är möjligt för en person att sälja kontrakt utan att ha en fysisk veteskörd. Denne måste då köpa tillbaka kontrakten innan leveranstidens slut eftersom denne inte har något att leverera. Sjunker priset på vete kan personen köpa tillbaka kontrakten för en billigare summa än tidigare och tjänar på så sätt pengar. Men om priset stiger blir det dyrare att köpa tillbaka kontrakten och personen förlorar då pengarDet är än så länge ovanligt med ren spekulation i Sverige men totalt sett står prissäkrande bönder och spekulanter för hälften var av omsättningen på världens spannmålsbörser.
Kontrakt finns till exempel på:
– Rapsfrö i Paris
– Fodervete i London
– Majs i Chicago
Källor: Lantmannen.com, Mikael Jeppsson, divisionschef Lantmännen, Svenskafoder.se, Handelsbanken.se/trader, Kicki Casalini-Grass, råvaruhandlare/Trader online på Handelsbanken, Hans Ström, företagsledare Södra Åby lokalförening.