Trelleborg

Lukas Ernryd: På mitt stamhak är de hårda orden bara förklädd kärlek

Trelleborg ,
Foto:

Min sylta är inte platsen där man får rätt. Alla är emot alla. Har aldrig hört någon vara överens om något.

Artikeln publicerades 14 oktober 2017.

Jag skrev till Hansson. "Pannbiff på syltan?". Han var där inom en kvart. Men han tog raggmunken med fläsk.

Redan när jag kom in genom dörren hade bartendern hällt upp ett smakprov till mig. Sur veteöl med ananas.

Fem palmer.

Sen kom kocken ut och läste av vad ett sällskap på tio personer skulle beställa innan de hade fått menyn. Han gick ut i köket och satte varje order. Så är det med fullblodsproffs.

Efteråt följde en diskussion om det var rätt av ett spelbolag att dra tillbaka storvinsten för en familj som satsat på att Sverige skulle vinna med 8-0 mot Luxemburg. Åsikterna gick isär som en flod i Amazonas. Men de flesta var emot Hansson. Då mådde han, min barndomsvän. Denna kväll i högform.

En kvart senare slutade folk köra huvudet in i väggen. Och jag bytte spår. Nämnde att jag har som mål att en gång i livet springa ett maraton på under tre timmar. Alla flög på mig. "Kommer aldrig att gå." Kocken kom ut och skrek "Glöm det!".

Jag tackade för deras uppmuntran.

Efteråt berättade Hansson att hans före detta flickvän hade ringt och frågat om karriärråd. Om hon skulle ta ett bättre jobb inom den småländska kommunala byråkratin. Han svarade: ta tjänstledigt.

Sen skällde bartendern ut mig för att jag inte hade hälsat när jag gick förbi häromdagen. "Så gör vi här, vi hälsar." Jag bad om ursäkt. Lovade bättring.

Så håller det på. På mitt stamhak. Kanske den plats på jorden där de hårda orden som allra mest bara är förklädd kärlek.

Jag älskar det gränslöst. Varför? För att jag är så van att vara i sammanhang där alla försöker vara överens. Hitta en grund där alla kan möta varandra. På min sylta är det skillnaderna som är det intressanta. Dansk stil. Att vara motvalls.

Jag känner igen det från min farmor, min far, hela min släkt från andra sidan sundet. Där finns bara en regel. Om någon redan har din åsikt – byt. Alla har ett solidariskt ansvar att lägga vedklabbar på elden för att diskussionen ska leva vidare.

Min sylta praktiserar danskheten mer än det rödvita broderfolket gör själva. Jag vet jag är partisk, men man måste älska det villkorslöst. För det är så vi kommer vidare. Det är så vi slipar våra argument. Att det plötsligt hörs en röst "men va i h-e, så kan du inte tycka". Gudarna ska veta att det inte är upplysande varje gång, men alltid uppfriskande.

Efter två timmar tittade jag på klockan. Det var dags att gå hem. Då kom kocken ut med en ny rätt som skulle testas av personalen. Långkokt bringa med sky och potatis. Innan jag gick räckte bartendern över sin gaffel till mig. Sa "prova".

Bringan var en fullträff. Och jag sa det.

Så inom kort kommer min älskade pannbiff ersättas av en ny rätt. Jag protesterade i god syltan-anda, men jag vet att det inte är lönt. Detta ställe gör precis som det vill i vilket fall.

Nu återstår att lägga i en högre växel med träningen. Pressa min maraton-tid minut för minut. Tills jag en gång kommer under tre timmar. Då ska jag gå in på mitt stamhak med medaljen kring halsen. Säga: frågor på detta?

Och de kommer bjuda mig på en öl. Och köket kommer skicka ut en skål egengjorda chips. Och sen kommer alla resa sig upp och applådera.

För så ser riktig syltankärlek ut.