Trelleborg

Lukas Ernryd: Mr. Swing King har aldrig lämnat min kropp - kommer inte göra det heller

Trelleborg ,
Foto:

Den danska rockgruppen Gnags har gjort världens bästa album. "Mr. Swing King". Inte för att det är världens bästa samling låtar. Men för att jag hörde dem innan jag fyllde tio år. Det gör något med en människa.

Artikeln publicerades 20 maj 2017.

Mina storebröder, Jesper och Peter, gav kassettbandet till min far. Året var 1989. Varje gång vi åkte till sommarstugan spelades låtarna. ”Når jeg blir gammel” gick igång utanför Hillerød. ”Spillemanden” vid korvgillen i Frederikssund. ”Drengene er tilbage” precis när vi rullade ut ur Holbæk.

Jag kunde dem alla – utantill. Nu vet jag inte var bandet är. Spelar det någon roll? Familjens nya bil kan inte spela dem längre. Det var länge sen de nya bilarna kunde det. Jag antar det kallas utveckling.

Men "Mr. Swing King" har aldrig lämnat mig. Du kan väcka mig mitt i natten och sätta i gång någon av de tolv låtarna. Jag kommer sjunga med. Jag vet vilken sång som varit innan och jag vet vilken som står i tur.

Det är min barndom som kommer att bubbla upp. Somrar av sol, solbærssaft och stranddagar som aldrig ville ta slut. En tid då man sprang tills benen värkte av trötthet. Sedan sprang man lite till. En dag tog inte slut förrän mor kallade i fjärran. En röst som berättade att natten var här. Det var dags att komma in.

Det är inte konstigt att jag romantiserar "Mr. Swing King". Det är helt enkelt ett exempel på "Ymerdrys-fenomenet". Jag har längtat efter att beskriva detta hemmasnickrade begrepp i en krönika i snart fyra år.

Den enklaste beskrivningen av Ymerdrys-fenomenet är följande: det man upplever innan man är tio år gammal kommer alltid sitta lite djupare än allt annat.

Vad är då det? Givetvis är min far insyltad på ett hörn. Låt mig först förklara vad ymer är: en syrnad mejeriprodukt. Som yoghurt. Fast tjockare och krämigare. Och ymerdrys är torkade rågsmulor som läggs ovanpå. Egentligen krigsmat. Men inte för farsan.

Låt oss backa bandet. Till en liten lägenhet i Köpenhamn på 50-talet. I den fanns det inte mycket i skafferiet. Kylskåp hade man inte ens. Istället bar man upp isblock som fick ligga och ömsom smälta, ömsöm hålla smöret kallt.

Ursäkta. Jag raljerar. Smör hade man i princip aldrig. Men ymerdrys, det hade man – ibland. Hade man riktig tur - då menar jag riktig, riktig tur – så fanns även lite farinsocker som kunde strös ovanpå. Det skapade exakt rätt känsla av krispighet och sötma.

Som ni hör är det omöjligt att beskriva vilken betydelse som ymerdrys har haft för min far. Han gråter aldrig, men på rätt dag kan en portion ymer med ymerdrys få karln att fälla en tår. Det räcker att han blundar för att han ska föras tillbaka till köket på Sankt Thomas Allé. Inte för att han nödvändigtvis längtar dit igen. Men för att det var en oskyldig tid.

I alla fall som han minns den.

För mig är "Mr. Swing King" exakt lika viktig som farsans ymerdrys. Kanske viktigare. Man klarar sig dagar utan mat. Men vetskapen om att aldrig få höra musik hade haft ihjäl mig på en sekund.

Det stämmer att teknik kan bli föråldrad. Att man inte längre kan spela gamla kasettband. Men bra musik lämnar en aldrig. Och nu hittade jag "Mr. Swing King" på Spotify. Jag lyssnade i timmar. Det blev plötsligt natt. Hade min mamma kallat hade jag inte kommit in.

För jag insåg att det inte alls är bra. Det är inihelvetes bra.

Ymerdrys-fenomen eller inte.

Fyra val

Just nu

Är solbær: Svarta vinbär.

Minns ni kanske: Holbäk var staden där vi köpte parabolen. Omskriven i en annan krönika. Jag har inte gett upp hoppet om att reklamera den. 20 år senare.

Väntar: Köpenhamns maraton. Klockan 9.30 på söndag är det dags.

Har anlänt: Sommaren. Får vi hoppas.

Visa mer...