Trelleborg

Hårda men vänliga strider på Trelleborgen

Inte heller i år lyckades de främmande vikingarna ta över Trelleborg. Stadens krigare stod emot anfallet den här gången också.

Trelleborg
Ursinniga fäktningsbataljer lockade många till Trelleborgen.
Foto:
Ursinniga fäktningsbataljer lockade många till Trelleborgen.
Foto:
Ursinniga fäktningsbataljer lockade många till Trelleborgen.
Foto:
Ursinniga fäktningsbataljer lockade många till Trelleborgen.
Foto:
Ursinniga fäktningsbataljer lockade många till Trelleborgen.
Foto:

Men det var inte utan hård kamp, ursinniga fäktningsbataljer och lite blodvite.

När slaget var över skyndade Röda korset till efter att en viking fåt ett sår i pannan. Men han var snart på benen igen och redo när nästa slag om Trelleborgen stod två timmar senare.

Det råder ingen tvekan om att vikingarnas årliga återkomst till Trelleborgen är en av stadens största besöksmagneter under sommaren. När årets vikingaslag inleddes på lördagen var det trots regnet en hel del besökare som hade kommit.

Amelie, Lenny, Johannes och Meija Persson från Svedala var var på plats tidigt. Mamma och barnen tittade in redan på fredagen och tyckte det var så intressant att de återvände på lördagen. De ville ju visa pappa också såklart.

– Barnen tycker det är spännande. Det är häftigt att man bevarat kunskapen om de gamla hantverken, sa Amelie Persson och studerade hur smeden Daniel Grimhammar försökte smida en liten Jesusfigur att sätta på ett kors.

– Det gick inte så bra, det blev en sittande gubbe istället, sa Daniel Grimhammar, medan trälen Thomas Kjellberg frenetiskt trampade på blåsbälgarna för att hålla liv i ässjan.

Det var inte bara besökarna som hade trevligt under helgen. Även vikingarna själva verkade stortrivas. Vid en gryta stod Grete Madsen och tillagade en gryta med morot, selleri, palsternacka och vitlök som skulle serveras till kokt anka.

– Det var ganska vanlig mat på vikingatiden, om man inte var träl. Då åt man mest gröt, sa Grete Madsen.

Lite längre bort hade Carl Mikael Bengtsson placerat sig. Han sålde vikingasmycken, och en stund senare var det dags för honom att äntra gräsmattan för lite glimabrottning, en sorts blandning mellan brottning och judo som man ägnade sig en hel del åt på vikingatiden. Han beskrev kort hur man blir framgångsrik i grenen.

– Man ska slåss snabbt, brutalt och effektivt. Och helst ska det göra lite ont också, sa han och skrattade.