Trelleborg

Han får mest gårdsstöd i Trelleborg

Drygt tre miljoner kronor. Så mycket gårdsstöd gick under 2009 till Jordberga gård som drivs av Otto von Arnold. "Det är lätt att stirra sig blind på att den lantbrukaren får si och så mycket men faktum är att pengarna går tillbaka till konsumenterna", säger han.

Trelleborg

För 2009 betalades knappt 3,4 miljoner kronor ut i gårdsstöd till AB Jordberga gård, företaget som arrenderar marken på Jordberga och driver jordbruket. 2008 handlade det om knappt 3,2 miljoner. Jordberga gård är därmed det lantbruk i Trelleborgs kommun som årligen får mest gårdsstöd. Tvåa på listan, med 3,3 miljoner i stöd för 2009, ligger Näsbyholms gods.

– När man bara hör totalsumman så låter det naturligtvis som mycket pengar. Det skulle det göra för vem som helst. Men stödet måste sättas in i sitt sammanhang. Det är ett stöd för att hålla livsmedelspriserna nere. Hade det inte betalats ut hade matpriserna varit betydligt högre och priset på säg, en limpa bröd hade svajat upp och ner, säger Otto von Arnold.

Gårdsstödet är inte kopplat till gårdens produktion. Istället är det så kallade stödrätter som avgör storleken på den ekonomiska ersättningen. En stödrätt motsvarar ett hektar jordburksmark eller betesmark. Stödrätterna har också olika värden beroende på var gården ligger. I dagsläget får en gård i Skåne knappt 2 800 kronor för ett hektar jordbruksmark. I Norrland är ersättningen 1 300 kronor per hektar. Men utbetalningarna justeras också genom moduleringsregler. Det innebär att lantbrukaren måste betala tillbaka en viss del av ersättningen varje år, pengarna går till olika miljöstöd. En större gård får också betala tillbaka mer pengar än en liten gård.

– Systemet är byråkratiskt och svårt att förklara för den som inte är insatt. Det måste förändras och göras mer transparant. Alla är överens om det. Men man måste tänka på vilken samhällsnytta stödet gör. I Småland till exempel skulle inte lantbruken vara lönsamma utan gårdsstöden. Då hålls inte landskapet öppet, folk flyttar därifrån och post och bank lägger ner. Kort sagt så får vi ingen levande landsbygd, säger Otto von Arnold.

Men ett lantbruk som Jordberga skulle väl klara sig utan stödet rent ekonomiskt?

– Det är en högst hypotetisk fråga. Stöden skulle inte bara upphöra utan ersättas med något annat. Som jag sa innan så handlar det om att konsumenterna ska få stabilare och lägre priser. Antingen betalar man för det via skattsedeln eller direkt i mataffären.

En återkommande kritik mot EU:s gårdsstöd är att det gynnar stora gårdar där det bedrivs ett konventionellt lantbruk med hjälp av konstgödsel och bekämpningsmedel. Den ekonomiska moroten för att ställa om till ett ekologiskt lantbruk är för liten, menar kritikerna.

– Idag är bekämpningsmedlen mycket mer precisa än för bara 20 år sedan. Samma sak med konstgödseln. Där har man mer kontroll än om man använder vanlig gödsel. Men en ekologisk bonde skulle naturligtvis inte hålla med mig. Dessutom växer världens befolkning och vi behöver mer mat, och ekologiskt lantbruk ger mindre skördar, säger Otto von Arnold.

Men både konstgödsel och bekämpningsmedel tillverkas av fossila bränslen, som kol och olja. Naturresurser som inte är oändliga.

– Så är det. Och sett i det perspektivet är naturligtvis oljan för billig. Det gäller inte bara för jordbruket, säger Otto von Arnold.

Otto von Arnold menar också att konkurrensen bland företagen som tillverkar konstgödsel och bekämpningsmedel är för liten. Något som i sin tur motiverar storleken på gårdsstöden.

– Marknaden fungerar inte som den ska på det området. Det finns bara ett par leverantörer att välja på. Så om konkurrensen ökade skulle priserna sjunka och det skulle naturligtvis påverka stödbehoven, säger han.

Men det finns ju ingen annan bransch som får EU-stöd i den omfattningen. Varför ska då lantbruket ha det?

– Som jag sa tidigare så handlar det om att säkra matproduktion till hyfsat låga och stabila priser. Men att man som lantbrukare behöver motivera stöden pekar ju också på att systemet är krångligt och svårförståeligt. Det beror även på olika synsätt i olika länder. I andra länder minns man kriget och matbristen, det gör vi inte i Sverige och därför är fler negativa till stöden här, säger Otto von Arnold.

Systemet med stöd till lantbrukarna kom till i kölvattnet efter andra världskriget. Grunden till regelverket klubbades i Romfördraget 1957. Då rådde brist på jordbruksprodukter i Europa och stöden kopplades därför till produktionen. Men på 1980-talet blev situationen den omvända. Bergen av smör och vin växte sig allt större.

– Systemet har förändrats sedan dess och hänger inte längre samman med vad som produceras. Och de kommer att förändras igen. Det är jag helt säker på, den politiska viljan till det finns. Jag tror framförallt att man kommer se till att stöden blir mer lika över hela Europa. Idag får till exempel en bonde i Grekland betydligt mer pengar än sin kollega i Polen, säger Otto von Arnold.

Tror du att stöden kommer vara lika höga om tio år?

– Det är väldigt svårt att svara på. Man kommer att betala för andra saker såsom klimat- och miljönytta, säkra livsmedel och öppna landskap. Dessutom hoppas jag att marknaden och konkurrensen fungerar bättre än vad den gör idag. Det är något som alla skulle tjäna på.