Trelleborg

Han byggde tunnelbanan i Berlin

Trelleborg Artikeln publicerades

I Falsterbo och Skanör finns tre villor ritade av den svenske arkitekten Alfred Grenander. Få vet att han också ritat en stor del av Berlins tunnelbanesystem och hyllades ute i världen i början av 1900-talet både som designer, arkitekt och stadsplanerare. En utställning på Arkitekturmuseet i Stockholm som pågår just nu ska lyfta fram denne doldis i hemlandet Sverige.

När Berlin i början av 1900-talet planerade att bygga samman stadens många små byar i ett stort kommunikationsnät fanns den svenske arkitekten Alfred Grenander på plats. Det blev hans stora genombrott. Fram till dess hade han mest ritat privata villor, undervisat och deltagit i arkitekttävlingar. Genom kontakter fick han en chans att sätta sin prägel på ett nyskapande projekt som består än i vår tid; tunnelbanan eller U-bahn.



Alfred Grenander föddes i Skövde 1863 i en familj där han var den äldste sonen i en syskonskara på nio barn. Som ung studerade Grenander vid Tekniska högskolan i Stockholm men flyttade i mitten av 1880-talet till Berlin för att fortsätta sina studier. Han blev kvar i staden resten av livet och gjorde sig ett namn som arkitekt i Tyskland. I början av sin karrär deltog han i många arkitekttävlingar och ritade villor till förmögna familjer i Berlins utkant, många i samarbete med svågern Otto Spalding. Så småningom skaffade han sig goda kontakter i inflytelserika kretsar, vilket ledde till uppdraget för Högbanesällskapet som byggde Berlins tunnelbana. Så småningom fick han mer och mer ansvar för detta projekt. Mellan 1908 och 1913 var han ensam ansvarig för byggandet av tunnelbanestationer längs U-bahn. Det blev sammanlagt ett sjuttiotal stationer, bland dem Wittenbergplatz, Alexanderplatz, Krumme Lanke och Nollendorfplatz. Men Grenanders talang sträckte sig längre än så. Han designade även tunnelbanevagnar och biljettkiosker. Kioskerna var iögonfallande och piggade upp gatubilden med sina toppiga koppartak och kakelbeklädda nederdel i starka färger.



I början av 1900-talet hade Grenander gjort sig ett namn ute i världen. Han representerade Tyskland på världsutställningen i St Louis 1904 och skapade intressanta rum och inredningar på flera stora utställningar i Tyskland under samma period. Det var dags att skaffa ett ståndsmässigt boende på hemmaplan. Falsterbo hade under samma tid utvecklats till en mondän badort som drog till sig både svenska och utländska besökare av rang. En järnväg hade dragits till den lilla orten vilket passade Grenande perfekt. Nu kunde han enkelt åka tåg med familjen till Trelleborg och vidare med färjan till Sassnitz. Därifrån tog man sig snabbt vidare till Berlin. I början av 1906 köpte Grenander en tomt på 3050 kvadratmeter i Falsterbo, på Fyrvägen, i utkanten av ett nyligen uppfört fashionabelt villakvarter. Tomten köpte han för 5825 kronor av järnvägsbolaget, som i sin tur fått den gratis av kommunen som tack för att det dragits en järnväg till Falsterbo. På tomten ritade Grenander Villa Tångvalla som han lät bygga följande år. Den ovanliga rosa jugendvillan med lila-brunt glaserat tak blir familjens medelpunkt under somrarna. Grenander ritade ett hus som skilde sig från mängden i Sverige vid den här tiden, men som baserades på ideer från Tyskland där sommarhusen nu skulle vara enkla och mer nära naturen, i stället för kopior av stora stadsvillor. Det skulle finnas en stor veranda för att kunna äta ute mitta på dagen och ett stort sällskapsrum där alla kunde umgås. Dessutom var det önskvärt med flera mindre övernattningsrum för gäster. Allt detta går igen i Villa Tångvalla. I stället för mörka möbler väljer Grenander lätta vitmålade möblemang. Det stora sällskapsrummet i husets hjärta har ett vitmålat tak och flödar av ljus. Mitt i rummet finns en öppen spis som är klädd i kakel i blåa och gröna nyanser. Kakel var ett material som Grenander älskade och han använde det både i inredningar och som väggbeklädnad i hans tunnelbanestationer.

Efter Villa Tångvalla följde fler projekt på Näset. I Skanör köpte Grenander år 1909 en gammal fyrlängad gård, Borgmästaregården. Den lät han restaurera, bland annat för att den magnifika fruktträdgården försåg familjen med färsk frukt och grönt hela somrarna. På norra delen av tomten styckade han av en del och byggde en villa åt sin svärmor Karoline Åwall. Den fick namnet Villa Solglimt. Borgmästaregården brann ner på 40-talet, men Villa Solglimt finns kvar än i dag. Grenander ritade ytterligare ett hus i Skanör, ett beställningsjobb som var kombinerat bostadshus och affärslokal. Den kallades fru Ibsens hus och finns i dag i Wertheimshuset vid Storgatan.



Färg är ett utmärkande drag i Grenanders arkitektur. I färgsättningen av hans villor och tunnelbanestationer räds han varken pasteller eller mer djärva färgkombinationer. Både Villa Solglimt och Villa Tångvalla lyser av färg, den första i gult med kontrasterande gröna fönsterluckor, den andra i rosa med mörkt tak. Villa Tångvalla har rum i olika färger, sovrum i grönt och vitt eller blått och vaniljgult. Helt i linje med jugendstilens färgsprakande uttryck efter principen att byggnader skulle tilltala alla sinnen och driva dysterheten på flykt. Men färgerna hade en annan funktion också. Grenanders tunnelbanestationer i Berlin är ofta klädda med färgat kakel som lyser i blått, rött, senapsgult och orange. Syftet var både estetiskt och praktiskt. Tanken var att färgerna skulle skapa trygghet och att passagerarna lättare skulle kunna orientera sig.



Reser man till Berlin i dag finns det ett 20-tal tunnelbanestationer kvar som är i någorlunda urspungligt skick. De mset kända av Grenanders verk är Wittenbergplatz och Krumme Lanke. I hans fotspår kan man också besöka den svenska delen av kyrkogården Südwestkirchhof i Stahnsdorf som han har planlagt.



Louise Voll Ercolino