TRELLEBORG. Randi har alltid haft en livlig fantasi. Men det tog lång tid innan hon insåg att det var mer än bara inbillning. När hon var sju år såg hon en död person för första gången, men hennes mamma, som Randi i förbifarten nämner också är medial, skrämde henne.
– Sedan var det vilande under många år. Det var först när min bror blev sjuk som det började komma tillbaka. I samma veva gick min kompis dotter bort och samtidigt var jag själv gravid.
Randi beskriver hur hon började höra röster och se saker men förklarade bort det som en psykos orsakad av först graviditeten och senare amningen.
– Jag ville inte. Jag kämpade emot i två år.
Sedan gick det inte mer. Det som först fick ta plats som en hobby blev för tio år sedan Randis yrke på heltid. I det egna företaget Randis himlarike jobbar hon med medial rådgivning, seanser, föreläsningar och så nu, författande.
Randi snurrar på de guldfärgade ringarna hon har på fingrarna samtidigt som hon berättar om sitt senaste projekt. Runt ena handleden hänger flera guldarmband med medaljonger som klingar mot varandra när hon pratar och visar med händerna.
– Jag har skrivit boken för att så många undrar vad som händer efter döden. Samtidigt är det inte säkert att det som står i boken stämmer för alla. Fast vitsen är egentligen inte att prata om som händer när man är död, utan att ändra på hur vi beter oss nu när vi lever, förklarar Randi.
Boken är skönlitterär och börjar med en gammal kvinnas död. Kvinnan är någon form av alter ego till Randi själv och mycket i boken är lånat från verkligheten. Läsarna får följa kvinnan under hennes tid i det som vi vanligtvis refererar till som himlen. Där träffar hon gamla vänner, släktingar, husdjur och själsfränder. Allt hon lär sig där ska hon ta med sig in i nästa liv, när det är dags för själen att återfödas i en ny kropp.
Alltihop beskrivs som väldigt enkelt och när Randi berättar får hon det att låta självklart.
– Men det är ju så enkelt! Det är lättare att dö än att födas, säger hon och gör en paus innan hon försöker utveckla resonemanget.
– Det är svårt att förklara. I den akademiska världen vinklas sådant här till att vara jättekorkat, bara för att man inte förstår det.
Men Randis kunder tror på det. Många av dem kommer tillbaka flera gånger, även om hon säger att hennes mål är att ge dem redskap så att de klarar sig själva.
Hon återkommer ofta till vad vi människor behöver lära oss: att sluta vara rädda för att dö och istället leva i nuet och att ta tag i de problem som uppstår.
– Kan man inte förlika sig med sina fiender i livet måste man konfronteras med dem när man har dött. Reder man inte upp det då får man bekymmer när det gäller karmalagen i nästa liv. Det handlar om att förstå varandra och oss själva – att känna villkorslös kärlek, förklarar hon.
Jobbet som medium är svårt att släppa bara för att klockan blir fem och arbetsdagen är slut. Vännerna accepterar gränsen mellan privatliv och yrke och bokar tid hos Randi om de har frågor de vill få svar på, men barnen kommer ibland med frågor som Randi svarar på som medium istället för mamma utan att hon själv är medveten om det.
– Men jag brukar vara rätt så tyst om min förmåga när jag inte jobbar. Jag har övat och kan koppla bort det. Man blir knäpp om man bara håller på med andevärlden hela tiden. Det är en annan energifrekvens, man blir tung i huvudet.
Ibland får Randi höra att folk avundas hennes kontakt med andevärlden, men det borde de inte göra menar hon.
– Det är en belastning att vara medial. Jag tar med mig mina klienters känslor hem. Jag har dagar när jag känner att jag inte funkar. Då vill jag bara sluta och ta ett kassajobb på Lidl istället. Säga 79 och 90, tack så mycket och trevlig helg!
Även barnen påverkas av sin mammas yrkesval.
– Jag lever ett normalt liv, men inte mina barn. De blir bombarderade med frågor om mitt jobb i skolan och en del av deras kompisar vågar inte komma hem till oss för att de är rädda för mig.
Trots att det ibland kan vara påfrestande och energikrävande har Randi inga planer på att lägga av. Tvärtom, hon planerar en ny bok som ska bli en uppföljning på "Bortom gränsen". Hon ser det som det här livets uppgift att sprida kunskapen om andevärlden och vårt beteende på jorden.
– Dessutom övar jag nog rätt mycket på egenvärde och förlåtelse, precis som huvudpersonen i boken gör, funderar hon och snurrar ett varv till på ringen runt fingret.
På frågan om vad som är meningen med livet och återfödelsen kommer svaret snabbt:
– Meningen med livet är att utvecklas och få acceptans för andra individer.
Randi Kibsgård
Ålder: 45 år
Familj: Maken Göran och barnen Jonathan 25 år, Oscar 22 år, Mathilda och
Olivia 18 år, Pebbles 11 år, Fionella 10 år och Melker 9 år.
Bor: I Trelleborg
Gör på fritiden: Går på gym, skriver, läser, fixar i trädgården och fikar.
"När det kommer en ny klient till mig får jag bara veta deras förnamn och
kanske efternamn i förväg. Jag vill inte att de ska börja med att ställa
frågor, först berättar jag personens livshistoria och sedan får de fråga.
När jag har en klient förmedlar andevärlden alltid något till mig. Jag kan
inte komma med rådgivning på egen hand, jag är bara en radiokanal för
klientens guider från andevärlden. Det är det enklaste sättet att förklara
det på. Jag får helt enkelt bara hoppas att de på 'andra sidan' vet vad de
håller på med. Det finns de som kommer för att det är kul, men det är en på
tusen personer. De allra flesta kommer för att de har ett problem. Nio av
tio klienter gråter, det är en vanlig reaktion".
Randi om skeptikerna:
"Man ska aldrig ringa till en sådan där telefonlinje med medium, där
finns mycket skit. Då är det bättre att ringa jourhavande kompis. När jag
började jobba med det här var det svårare, det finns en större acceptans nu.
I början mådde jag dåligt av att det fanns skeptiker som kom till mig, men
det händer en gång i halvåret ungefär. Jag kan förstå att folk inte förstår
och att de vill testa mig för att bevisa att det inte funkar. Jag hoppas att
boken kan hjälpa skeptiker, få dem att tänka på hur de lever oavsett om de
håller med om det som står eller inte. Man måste tro, när människan tappar
tron funkar hon inte mer. Till dem som vill få allting bevisat brukar jag
säga: 'Tror du på kärleken? Kan du bevisa den?'."
Randis regler för rådgivning
Åldersgränsen är 18 år. "Jag har ruckat på den, men
då har det handlat om barns vars släktingar har gått bort och då har alltid
en förälder varit med."
Svarar inte på frågor om otrohet. "Det beror på tillits- och
kommunikationsproblem och dessutom är det svårt att definiera."
Inga ekonomitips. "Jag blandar inte in aktier och ekonomi och sådant i
min rådgivning. Jag säger bara det som är väsentligt, som guiden tycker är
väsentligt."
Ger inte dödsbud. "Jag lämnar inte dödsbud, om det inte ställs som
en rak fråga. Jag brukar säga 'fråga inte om du inte verkligen vill veta'.
Detta handlar de vanligaste frågorna om:
"Jag mår dåligt, men vet inte varför"
"Hur har de döda det?", en önskan om att få livstecken från
dem.
"Hur ska jag gå vidare efter att min man har gått bort?"
Randis regler för rådgivning
Åldersgränsen är 18 år. "Jag har ruckat på den, men
då har det handlat om barns vars släktingar har gått bort och då har alltid
en förälder varit med."
Svarar inte på frågor om otrohet. "Det beror på tillits- och
kommunikationsproblem och dessutom är det svårt att definiera."
Inga ekonomitips. "Jag blandar in inte aktier och ekonomi och sådant i
min rådgivning. Jag säger bara det som är väsentligt, som guiden tycker är
väsentligt."
Ger inte dödsbud. "Jag lämnar inte dödsbud, om det inte ställs som
en rak fråga. Jag brukar säga 'fråga inte om du inte verkligen vill veta'.
53% är glada
0% är likgiltiga